Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serdeles väl anskrifven hos kanslern. Rudbeck blef också
den verkliga ledaren. Han uppförde sig derunder ofta med
sjelfrådighet, någon gäng med öfvermod. livad han för
höaskolans bästa verkade, var dock utomordentliat
mvc-ket, och han sparade dervid hvarken tid, besvär eller
egna medel. Men han sparade ej heller andra. Med
lynne efter fadern, lät han sin herrskare-hand hvila öfver
kamraterna, och det stundom ganska tungt. Sådant gjorde
ond blod. Redan hans stora vetenskapliga rykte väckte
afund hos de sämre bland ämbetsbröderna. Den magt,
han vid så unga år bekommit, retade en hop andra; och
sättet, hvarpå den användes, uppbragte nästan alla, äfven
de frommaste. Det ena klagomålet ingick efter det andra;
U u 7
bland annat deröfver, att han pa ett ganska godtyckligt
sätt använde högskolans medel; och att anmärkningar
deröfver bemöttes med hån, snäsor och stickord.
Räntekammarens vårdare, Schefferus och Arrhenius, anförde efter
hvarandra allvarsamma klagomål härutinnan. De la Gardie
reste slutligen 16 70 till Uppsala och höll i sittande
konsistorium ett förhör med Rudbeck och dennes motståndare.
Den anklagade visade då ovedersägligen, att det var till
lärosätets bästa, som han användt de ur räntkammaren
tagna summorna och dessutom 19,000 daler i , egna
medel. Svårare var att afgöra tvisterna om det personliga
uppförandet. Kanslern slutade med att förmana
allesammans till inbördes aktning och fördragsamhet. I det hela
gick Rudbeck med seger ur striden och De la Gardie
bibehöll honom vid kurators-befattningen; ehuru han sjelf
bad att blifva derifrån befriad. Oaktadt de erhållna
varningarna uppstodo snart nya stridigheter, och såsom det
tyckes, af än bittrare art. Det var numera sall i surt
öga, och det å ömse sidor. Ämbetsbröderna underläto
icke att göra Rudbeck en och annan förtret; och denne
fortfor att hos De la Gardie utmåla dem i mörka färeor:
o O ^
ehuru han sedermera icke ville kännas dervid. Ar 1675
I
4) Troligen kopparmynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
