- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
194

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

laglöshet och förtryck. Öfverallt i de adliga
smygskrifterna möter man utbrotten af sådana tänkesätt. Der
läses t. ex., svenskarna hafva förut varit ett fritt folk,
men nu äro de förvandlade till lifegna trälar. — Fuimus
Troes, fuit Ilium t). — Nu finnes det icke mer! Det
finnes icke mer några Svea rikes ständer, utan blott
Kongl. Majestäts ständer; och dessa styras af de utvalde

i hemliga utskottet och af en sammangaddning mellan
några prester J som åstunda feta biskopsstift, och några
hofmän, som vilja klifva högt upp på brädet. Hvad
dessa beslutat, det måste ständerna bejaka och
underskri fv a, o. s. v.

Detta adelns missnöje var dock i allo vanmägtigt;
ty de konungens åtgerder, Öfver hvilka frälsemännen
knotade, blefvo af ofrälsemännens ojemnförligt större antal
godkända. Frisinnigheten hos dessa sednare
samhällsklasser var nämligen icke rigtad på grunderna för sjelfva
statsfördraget eller pä förhållandet mellan konung och folk,
utan på förhållandet mellan samhällsklasserna inbördes.
Den visade sig såsom ett ofrälsemännens bemödande att
afkasta adelns öfvervälde 2). Något reduktionsmissnöje
fanns visserligen ock inom desse lägre kretsar; och en
och annan förmögen borgare knotade öfver räfster och
skatter. Men äfven dessa motståndsmän voro för få och
svaga att Öppet framträda. Deras klagan måste äfven
tvstna vid åsvnen af den vida tvn^re lott, som drabbade

« » xD

den förut mägtiga och afundade adeln. När bemälte
högsta samhällsklass blef tvungen att göra så utomordentligt
stora uppoffringar; då tyckte sig prester och borgare vara
pligtige att med undergifvenhet bära den bevillningstunga,
som tryckte också på deras skuldror. Bönderna hade
ingen anledning alt klaga. Deras bevillning var
jemnförel-sevis ganska obetydlig mot den, som erlades af de tre
högre stånden. De klagade och knotade dock ofta nog.

4) Vi hafva varit trojaner; vi hafva haft ett Tröja»

2) Se 16. 234.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free