- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
219

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medel, som doktor Hennecken föreslagit, äro redan af oss
aiivända. Han tror likväl, att konungens lif kan räddas;
men jag och mina medbröder frukta motsatsen, och att den
största fara är å färde. Hiärnes ord besannades. Redan
dagen derpå var konungen så svag, att man emellanåt
trodde sista stunden kommen. Samma dag, det var
Lång-fredasen, sick Karl den tolfte för första sansen till Her-

O 7 <_/ O

rans nattvard. Fadern efterfrågade sonens beteende
der-vid och sladdes mvcket, när man berömde dess visade an-

o *

dakt och kunskaper. Dödsbuden ökades emellertid mer
och mer. När Wallin påskdagen om morgonen inträdde
i rummet, räckte Karl honom sin hand, sägande: nu lider
det närmare och närmare till döden. Wallin svarade: så
länge eders majestät lefver, lefver också vårt hopp. Gud,
som förmår uppväcka de döda, förmår ock hjelpa de sjuka.
Annandag påsk led det synbarligen till slut. W’allin
predikade helt kort och hade till ingångsspråk: Herre blif
när oss, ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden.
Efter talets slut bad konungen, att predikanten skulle
komma tillbaka klockan 9 på aftonen: men Wallin tänkte:
ho vet, huru här står till klockan 9 i afton. Måhända
är denna dagen slutad, förrän aftonen kommer. Derföre
lå-tom oss verka, medan ännu dager är. Han begärde alltså ett
enskildt samtal med konunsen. Denne vinkade med
han-den, att de öfriga skulle aflägsna sig, hvilket ock skedde.
Då tog Wallin till orda: eders majestät kan vid detta
tillfälle bevisa en stor nåd åt några olyckliga inom vårt land;
och tror jag visserligen, att den gerningen vore Gudi
likaså behaglig, som hvad häldst ers majestät har i sina
välmagtsdagar utfört. Konungen frågade: hvilka äro dessa
olyckliga? Wallin svarade: jag nämner blott de arma
stats-fångarna från Liffland 1), hvilka redan några år setat i
häkte. Underdånigst beder jag, att ers majestät ville af
nåd förunna dem friheten. — Konungen svarade: mycket
gerna! Jag har intet onclt emot dem. De skola mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free