- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
221

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i famn. Sedermera föllo krafterna så, att konungen
emellanåt icke förmådde tala. I dess ställe bad han Wallin
uppläsa tröstande verser och bibelspråk. Denne gjorde så.
Men konungen förmådde icke gifva något annat svar än

eenom Ivftade händer eller talande blickar. För den svåra

ü ·*

verkens skull hade han satt sig tvärt öfver sängen,
Wallin höll sin hand bakom rvs^en och kuddarna. Vid sidan

w C/O

sutto konungens kammarherre Gustaf Cronhielm och hans
båda läkare Hiärne och Ziervosel. För ett ösonblick lin-

«J

drades smärtorna nå^ot, sa att konuncen återfick målet.

O t u

Han utbrast då: i skolen vetaatt döden är hård att pågå!
Om en stund tilläde han: huru länge skall jag på detta
sätt qvida? och skola mina plågor räcka hela natten ? Hiärne
svarade: om en timma eller två har Jesus gjort en god
förlossning. Konungen upplyfte sina händer och stammade
efter: ja. Herren gifve mig en salig förlossning, hvarefter
han åter sjönk tillbaka i mattighet och dvala. Men en
stund derefter framträdde för hans sânç den 5am]e rid-

O O

kamraten, stallmästaren Hård. Vid dennes åsyn vaknade
för ett ögonblick lifsandarna. Konungen utsträckte
handen och sade: farväl Gustaf Hård, tack för hvar dag,
vi varit tillsammans! Gud låte oss råka hvarandra i det
himmelska riket. Hård nedböjde sig öfver den uträckta
handen och konungen tryckte till afsked hans hufvud mot
sitt bröst. Då framträdde ock några andra herrar och
visade sig; men Karl vinkade dem bort. Krafterna,
målet och lifsvärmen aftogo Stundeligen. Snart kunde han
ej mer hålla hufvudet uppe. Under dödsarbetet hördes
från läpparna de orden: Herre Jesu! anamma min anda!
dock atbrutna af tunga och rossliga andecrag. Endast
några få dylika ålerstodo. Sista sucken utandades omkring
klockan half tio på qvällen. Det var annandag påsk, eller
den 5 April 1697.

Redan dagen efter konungens död företogs den af
honom begärda liköppningen. Den leddes af de tvänne
läkare, han sjelf valt, nämligen Hiärne och Ziervogel, samt
af hans tvänne hofkirurger. Närvarande voro dessutom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free