- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
228

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han, skulle der före inom åtta dagar brinna upp; så attj
ifall man icke aktade sig, torde man komma att ur askan
upphämta salig konungens, ja kanske hela det kungl.
husets ben. Sådana bref skickade han hela veckan igenom
hvarenda dag. Derjemnte kom han flere gånger
personligen till Wallin och framställde då muntligt samma
varningar. Öfverhofpredikanten sökte visa omöjligheten af en
dylik siare-förmåga, och bad honom gå bort och bedja
Gud om nåd och bättre ljus. Afvisningarna hjelpte ej.
Slutligen befallte Wallin sitt tjenstefolk att hädanefter
hvarken släppa Ekerot in eller mottaga hans bref. När
nu denne sednare icke mer fick tillträde i Wallins hus,
stack han in sina skrifvelser under den stängda porten,
så att tjenstefolket skulle hitta dem på förstugugolfvet.
De gjorde så och framburo dem till sin husbonde. Denne
brydde sig slutligen icke om att öppna eller läsa
uppsatserna och ansåg det icke ens löna mödan att ytterligare
tala derom. Sista gången, Ekerot på detta sätt sökte
honom, var den 7 Maj 1697 kl. 11 f. m.

Samma dag, straxt efter klockan två, utbrast i stora
riddarsalen på slottet en eldsvåda, så stark, att några
bland hoffruntimren, som åto i rummet bredvid, knappt
hunno rädda sig undan. Nästan i samma ögonblick bröt
elden ut på vindarna af gamla slottets alla tre ännu
qvar-stående längder och började dessutom visa sig äfven i
småtornen. Allt trädvirke i den uråldriga borgen och
i synnerhet uppe på dess vindar var i hög grad torrt och
eldfängdt. Derföre, och emedan lågorna samtidigt utbrusto
på så många olika ställen, blef det fåfängt att tänka på
någon släckning; endast att rädda, hvad räddas kunde.
Man sprang genast och varnade den om branden ännu
okunniga enkedrottningen. En blick genom fönstret
visade henne, huru öfvera 111 rök och lågor slogo fram undan
takstolarna. Häpnad och förskräckelse angrepo härvid den
nu 60-åriga gumman så häftigt, att man måste nästan
bära henne från slottet. En hop officerare sprungo till
den aflidne konungens rum och togo liket på sina skuldror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:40 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/20/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free