Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
hvilka furstar och konungabarn blifva förledda till
öfvermod och egensinnighet; så kommer likväl sådant mest
af sjelfgjorda inbillningar eller smickeraktiga menniskors
tal, hvaraf den meningen insup es, att såsom
konungabarnen äro upphöjda öfver andra, så hafva de ock
magt att göra, hvad dem lyster. Genom detta lockas de
att fela mot den aktning, de äro skyldiga både Gud och
menniskor. Derföre bör läraren vid alla tillfällen
inprägla, att fastän prinsen är en konungason och
arffurste till ett stort rike, så bör han dock alltid ödmjukt
erkänna detta såsom en serdeles Guds nåd och
välgerning, och beflita sig om de kristliga dygder och nödiga
kunskaper, som göra honom till så hög börd värdig och
till så hög kallelse skicklig. Prinsen bör lära sig betänka,
att Gud den aldrahögste, som sätter konungar af och
till, en gång skall efterfråga, huru sådana till spira och
krona födda menniskor vårdat, hvad de om händer haft;
så att de icke till eget förderf och andras förtryck
missbrukat den magt, Gud dem förlänat, o. s. v. I samma
anda uppsattes en serskild för kronprinsen skrifven bön,
hvilken han tillbölls att dagligen upprepa. En sägen
är, att han en gång på Kungsör begått ett vådadråp,
och derföre blifvit af fadren tillhållen att undergå
vanlig kyrkoplikt, han liksom andra.
Vid samma tid eller omkring 1689 fick prinsen
egna rid-, dans- och språkmästare. När Lindskiöld
1690 afled, nämndes Gyldenstolpe till efterträdare, äfven
detta mot drottningens vilja, som önskade i stället en
Rosenhane. Det befinnes dock, att Gyldenstolpe
behandlat sin lärjunge med värdigt allvar, såsom man kan
se af åtskilliga ännu för handen varande bref.
Vid prinsens elfte år inträffade i hans
uppfostran en vigtig föräudring. Drottning Ulrika Eleonora
afled. Följande året likaså Nordenhielm, sörjd och
saknad af alla och ej minst af prinsen, hvilken infann
sig vid begrafningen, den första enskilda han
någonsin bevistat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
