Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it
bandelsärendena; enkedrottningen hade två röster, de
öfrige blott hvar sin. Rådets mening måste af dessa
riksförmyndare alltid i rättegångs- och utrikes ärender
inhämtas och följas. Inrikes mål deremot skulle afgöras
af riksförmyndarne ensamt, äfven om dessa funnit för
godt att i ämnet höra det öfriga rådets tanke. Hela
riksförmyndare-styrelsen skulle vara underkastad
konungens granskning, när denne till myndiga år kommen var.
Testamentet öppnades redan dagen efter Karl den
elftes död och trädde genast i verkställighet. Dock
gjordes vid detsamma många anmärkningar. Först
angående den ovanliga ordningen, att nämligen
kanslipresidenten fick första och lagskipningen vårdare blott
fjerde platsen. Detta, som stridde emot vanliga bruket,
ansågs vara gjordt för att smickra Bengt Oxenstierna;
men hvilken derigenom också blef mål för mycken ovilja.
En annan och långt vigtigare anmärkning var den, att
konungen besynnerligt nog flyttat de flesta
riksförmyndarne från sådana förvaltnings-grenar, om hvilka de egde
närmare kännedom, och i stället satt dem i spetsen för
andra, för hvilka de voro mera främmande. T. ex.
man hade väntat se sjöförvaltningen anförtrodd åt Haus
Wachtmeister. Den lemnades dock åt Fabian Wrede,
som var i detta yrke alldeles oerfaren; men deremot
bättre än någon annan kände kammar- och
räkenskapsverken. Dessa sednare anförtroddes åt Lars Wailenstedt,
som förnämligast egnat sin tid åt lagskipningen.
Sistnämnde förvaltningsgren uppdrogs åt Nils Gyldenstolpe,
hvilken mest sysselsatt sig med utrikes ärender 1). En
dylik anordning tycktes besynnerlig, till och med
ändamålsvidrig. Den torde hafva varit en följd af Karl
den elftes vanliga misstänksamhet, och af någon hans
önskan att hindra riksförmyndarne från allt slags envälde
hvar i sin väg. Så som de nu blifvit ställda i spetsen
för embetsverk, hvilka de föga kände, måste nämligen
’) Paris. Fr. ministerbr. d. 24 April 1697.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
