Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
äfven detta vara alltför lätt vunna segrar. Han
förkastade då t. o. m. eggjernet, och lät åt sig och sina
förnämsta jagtkamrater göra långa trädgafflar. När nu
björnen kom upprest mot jägaren, skulle denne stöta
honom gaffeln om halsen, så att han föll baklänges,
hvarvid de andra borde springa till och kasta
rännsnaror om bakfötterna. Våren 1700 anställdes vid Kungsör
en sådan rätt märklig jagt. Konungen hade nu
förbjudit både hofherrar, jägare och allmoge att hafva
eldgevär; ja, de borde rätteligen icke ens nyttja eggjern
utan endast trädgafflar och dugtiga knölpåkar, med hvilka
hvar och en, bakom sitt jagtnät, skulle invänta djuret.
Man föreställde Karl vådan, omöjligheten; men han ville
icke veta af någondera. En hop björnar inringades och
jagten begynte. Ej mindre än fjorton blefvb då inom
ett par dygn dödade eller tagna. En bland de största
kom löpande mot konungen, hvilken då med knölpåken
gaf honom två till tre så dugtiga slängar, att björnen
(]öfvades och blef derunder bunden. Ungefär på samma
sätt gick det med de öfriga. Sedan lades de på slädar
och kördes i triumf och under jagtmusik till Kungsör. —
Det var just under detta äfventyr, som Karl fick
underrättelse om, huru konung August utan
krigsförklaring angripit Liffland.
Karl den tolfte liknade sin fader också i mycket
och oförväget ridande. Flere gånger störtade han och
häst öfver hvarandra, så att konungen fick blånader i
sidan och skråmor i ansigtet. En gång hade han
föresatt sig att, oaktadt ett nyss föregående ymnigt snöfall,
tillryggalägga inom tolf timmars tid tjugufyra mil(P) Inga
föreställningar hjelpte, utan tåget satte sig i rörelse.
Snart var konungen långt framom sällskapet. Men när
han ridit en eller annan mil, störtade hästen i en djup
snödrifva nedanför vägen. Konungen blef liggande
halfsvimmad, och hästen ofvanpå, så i snö fördjupad,
att han icke förmådde reda sig. Lyckligtvis hade en
bland hofherrarne vid namn Sparre mägtat följa efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
