Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
skapat kreaturen oss menniskor till tjenst, men icke att
vi medelst dem skola bryta halsen af oss.
De vådliga slädfarterna utgöra ett eget kapitel.
De anställdes stundom på det sätt, att alla hästarna
spändes framför hvarandra i en lång rad och der bakom
på samma sätt alla slädarna. Sedermera satte sig tåget
i rörelse och ilade framåt uuder de mest äfventyrliga
slängningar. — I Februari 1699 lät konungen ute vid
Kungsör, på ett kält ocb sluttande berg, gång på gång
ösa vatten öfver drifvor och hällar, så att man fick en
ovanligt både lång och brant kälkbacke. I sällskap med
några raska herrar roade han sig der med halsbrytande
kälkåkningar, hvarunder dock en och annan fick med
stötar och blånader betala det ovanliga hofnöjet. En gång,
när banan var serdeles glatt, förde man upp på högsta
spetsen en stor vedslip. Främst satte sig grefve Lillie,
för att med fötterna utanför styra farten; bakom honom
konungen och der bakom öfverstallmästaren Gustaf Hård.
Pä ena bakmeden stod grefve Wrangel och på den
andra Axel Hård. Man satte släden i gång. Snart bar
det i väg med så brådstörtande fart, att Lillie ej längre
kunde styre, utan drog in fötterna, för att ej få dem
afbrutna. Vid landsvägen nedanom berget stod en tjock
stolpe med fattigbössa på. Mot denna stötte man så
häftigt, att slipen slets itu, Lillie fick sina ben
sönder-rifna och Axel Hård svåra blod viten för bröst och mun.
Dagen derpå var björnjagt, hvarvid ett bland vilddjuren
bet båda armarna af en bonde.
Under dessa oförvägna ridter och resor råkad?
konungen stundom i sjönöd. Vi hafva nyss berättat en
sådan. En annan gång, det var i Mars 1700, bade han
vid Kungsör kommit sä helt och hållet under isen, att
man endast med möda kunde få honom upp igen ’).
Efter hvart och ett af dessa äfventyr, brukade han
åt det oroligt tillspringande hoffolket blott säga: lappri
’) Danska ministerbref Mars 1700.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
