- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
66

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

återvände till Holstein, följde dem Karl på vägen ned
till Skåne, under hvilken färd åter några vilda
uppträden föreföllo. På vägen mellan Stockholm och Malmö
red ban flere gånger omkull, dock alltid utan att skada
sig. Fem hästar sprängde han ihjel, men betalte dem
på stället.

En gång, det var i Skåne, anställdes följande
blodiga lek. Man upprättade ett slags galgar, i hvilka
hängdes lefvande gäss med halsarna nedåt och smorda
med fett, så att de voro mycket svåra att fasthålla.
Derpå lät man bönder och drängar rida i fyrsprång
genom galgen och försöka att i farten fasttaga och rycka
hufvudet af gässen, gifvande en dukat åt hvar och en,
som lyckades. Dagen derpå fingo en hop bondpigor
anställa samma försök, blott med den skilnad, att de
erhöllo två dukater för hvart afslitet gåsbufvud1). —
På den så kallade Langedam vid Kristianstad hade Karl
hunnit ett stycke framför sitt sällskap och mötte der
en ko, som stängde vägen. Förtörnad, framdrog han
sin pistol och sköt kreaturet för hufvudet. Egarinnan,
som ej kände personen, begynte på sin halfdanska skrika
och ropa: Ei! du skal få en Ulykke! hvarjemnte hon
hotade, att tala om det för konungen. Karl blef
förlägen och började gifva penningar och goda ord, men
fåfängt. Nu kom det öfriga sällskapet efter. Qvinnan
vände sig till den grannaste i tanke, att denne var
konungen. Hon pekade på Karl och klagade öfver
våldsbragden; men blidkades nu genom upplysningar om
misstaget och erhållande af kons dubbla värde.

Misstaget borde förlåtas; ty högst egen var den
drägt, som Karl åtminstone då och då begagnade under
denna sin eriksgata genom Skåne. Den bestod
nämligen af mössa och gul peruk på hufvudet; och föröfrigt

å) Upp s. Palraskiöld. Bref fr. Ystad d. 2 Juni 1699.
Måhända var det dock 1699 och ej 1698, som denna lek
anställdes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free