- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
112

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112,

gen sjelf som många andra betraktade bans person och
kallelse. En sägen gick, att man på en bland
forntidens största valplatser, på sjelfva Bråvalla hed, hittat
en underligt formad och tecknad sten. Man skulle på
densamma hafva sett Karl den tolftes namn, vapen och
till och med hela gestalt, jemnte årtalen af hans födelse
och anträde till regeringen. På andra sidorna ville man
urskilja bilder af påfven, af en kalhjessad munk samt
af englar, örnar, hundar, kattor o. s. v. På samma gång
började man omtala en dröm. som Gustaf den andre
Adolf skulle hafva haft under ett besök hos kurfursten
af Brandenburg; nämligen, att han sjelf af alla krafter
arbetade med att bestiga ett högt berg; men att han icke
hann mer än halfva vägen. Efter sig såg han komma
en liten tjock och frimodig herre, som sträfvade än
ifri-gare; men icke hann ens så långt. Sedermera kom en
liten haltande man, som arbetade mer än de förra, men
icke kunde komma ur stället. Sist framträdde en lång
smal yngling, som hurtigt sprang uppföre berget, hann
till spetsen och der glad ropade sitt: Victoria, Victoria!
Detta lämpades naturligtvis på de trenne Karlarne, den
tionde, elfte och tolfte. — Man hörde ock en annan
sägen; nämligen, att Karl ofta drog sig undan i
ensamhet och der öfverraskades, liggande på knä. Han skall
då hafva sagt: såsom generalerna hemta hos mig
före-skrifter, om hvad de skola förelaga; likaså gör jag hos
Den, som eger att befalla öfver mig. Mer och mer
utbredde sig ock, i synnerhet bland lägre folkklasser, den
öfvertygelsen, att konungen grundade sina djerfva
förunderligt lyckade foretag, icke på raenniskoråd och
mensklig visdom, utan på omedelbara ingifvelser af högre art.
Sådana äro de första spåren af den vidskepliga tro på
Karl den tolftes underbara kallelse och framtid, hvilken
man sedermera träffar någon gång hos honom sjelf och
ofta hos andra.

Från denna tid läses i ett enskildt bref från
Karlshamn några ord, som äro i annat hänseende ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free