- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
127

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127,

skarnes vapen, förlorade de modet och skickade ett par
officerare att begära försköning. Men den ena bland
dem blef skjuten, och den andra kunde för det
inbrytande mörkret icke hitta fram till sin bestämmelse.

Detta mörker blef slutligen så tjockt, att striden
ej längre kunde fortsättas, och konungen lät gifva tecken
till dess upphörande. En hvar sökte hvila, bäst hau
kunde, men ingen skulle få aflägsna sig. Karl med
ännu genomvåta kläder gick till en vakteld, som
gardessoldaterna uppgjort och lade sig der pà en kappa,
som man utbredt Öfver marken. Här och med
hufvudet i knäet på en bland bussarna, tog han en kort och
behöflig hvila.

Men svenskarnes belägenhet var ännu ganska
vådlig. Af ryssarnes norra flygel qvarstod vid
Wepsekyle-stranden en skara, som visserligen var bragt i
oordning; men retad till förtvifladt motstånd och i antal
måhända alla svenskarna ännu öfverlägsen. Ryssarnes
södra eller Joala-flygel hade deremot föga deltagit i
striden och utgjorde en ganska hotande styrka.
Svenskarna sjelfva voro icke i bästa ordning. Vellingk
skickade från sin flygel gardesregementet till konungens
hjelp. Det stötte i skymningen på dalkarlarna. Endera
troppen bar framför sig tagna rysska fanor. Den andra
igenkände de fiendtliga fälttecknen och gaf eld på de
förmenta ryssarna ’), och en strid uppstod, som kostade
mången käck krigare lifvet, innan misstaget upptäcktes.
— I början och medan första anfallet varade, hade
svenskarna, ehuru frusna och uthungrade, skyndat förbi
de rysska tälten, utan att lockas till plundring, och
alla främmande generaler talade med beundran om
denna manstukt, denna starka pligtkänsla. Men när
nattens mörker inträdde och dolde hvarje oordning,
och när tecken till strideus afbrytande gifvits, då
gjorde sig naturens fordringar gällande, och soldater-

’) Bro kind. Drabant-officerens berättelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free