- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
133

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133,

en eljest, som man tyckte, oförklarlig seger. En sådan deras
öfvertygelse uppenbarar sig tydligt i den krigsbön, som nu
nedskrefs för att sedermera i rysska kyrkor läsas. Den
innehöll följande till skyddshelgonet rigtade ord: O, du
store, oändligt mägtige S:t Nikolaus! Genom hvilken synd
hafva vi under våra offer, knäfall och tacksägelser
förolämpat dig, efter du så öfvergifvit oss. Vi hade anropat
dig om hjelp mot dessa förfärliga, rasande och
oemotståndliga förstörare; då de såsom lejon eller björnar,
från hvilka man tagit deras ungar, kastat sig öfver oss,
skrämt, sårat och dödat oss till tusental; oss, som dock
äro ditt folk. Detta har ej kunnat ske utan svartkonst
och trolldom. Derföre bedje vi dig, store S:t Nikolaus
att bära vår fana och vara vår kämpe och befria oss
från denna svärm af trollkarlar, jaga dem långt från
våra gräns or, och gifva dem deras förtjenta lön.

Tsaren sjelf blef vid underrättelsen om slagets
utgång mycket bestört och satt en stund tigande och
med nedböjdt hufvud. Men snart lugnade han sig,
erkände de begångna felen, och gladdes åt att hafva
återfått så stor del af sin här. I afseende på striden sade
han: jag vet nog, att svenskarna skola ännu många
gånger slå oss; men slutligen skola vi lära oss att slå dem.
Han gaf rikliga belöningar åt de gardesregementer, som
vid Wepsekyle utmärkt sig genom tappert motstånd.
Eör utländningarna sökte han dölja nederlagets vidd och
nesa. Hans sändebud i Holland påstod, att ryssarne
förlorat endast 3000 man, och att de frivilligt
öfvergåfvo belägringen m. m., hvilket allt gaf svenska
mot-författare anledning till bittert skämt och dräpande
vederläggning.

Svenskarnas förlust utgjorde 667 döda, 1,247 sårade.
Troppar och befälhafvare hade visat en utomordentlig
tapperhet. Karl var förtjust. Det finnes, utropade han, i hela
verlden icke ett folk, som i tapperhet och ordning kan med
svenskarna jemnföras. Alla hade utmärkt sig. Gardet samt
vermländningar och dalkarlar, hvilka på hvar sin sida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free