- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
192

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192,

blifvit nedhuggna. Biand de öfriga fanns ingen utan
sår. Allt motstånd var förgäfves, och de tjugu
återstående hjeltarne måste gifva sig tillfånga. Två bland
dem störtade dock med sina hästar i Niemen och summo
Öfver. Den ene blef ihjelslagen af lithauiska bönder;
den andre kom undan och till Kowno, der han
berättade olyckshändelsen.

Wiecnowiecki vände sig emellertid mot de 100
gardisterna under kapten Siegroth; måhända densamme,
som vid landstigningen på Seland var en bland de
första, som sprungo i vattnet. När nu denne såg
fienden nalkas, sökte han medelst pråmarna komma öfver
till motsatt strand; men farkosterna stötte genast på
grund och kunde ej lossas. Gardisterna beslöto dock
torsvara sig i det yttersta. Wiecnowiecki lät uppställa
sina sex kanoner så, att de med korseld skulle rensopa
pråmarna; men polackarna förf o ro dervid så klumpigt,
att deras kulor gjorde föga verkan. Svenska gardisterna
deremot handterade sina gevär så skickligt, att alla
polackar, som nalkades, blefvo genomborrade.
Wiecnowiecki lät då ända till flodbrädden neddraga en kanon
för att med densamma skjuta pråmarne i sänk. Men
svenskarna sköto i stället ned hvarenda man, som
nalkades samma kanon, så att denne blef stående
ensam och onyttig. Wiecnowiecki lät då genom
trumpetstötar uppmana den lilla troppen till dagtingan. Han
skickade dessutom en öfverste, som upplyste om
Hum-raerhielms olycka och att från denne intet understöd
var att förvänta. Kapten Siegroth svarade, att han i
alla fall ämnade försvara sig till sista man, och att han
dessutom hoppades på hjelp från det närbelägna Kowno.
Wiecnowiecki befarade någon ting sådant och erbjöd
fritt aftåg. Emedan svenskarne bortskjutit nästan allt
sitt krut, mottog Siegroth anbudet och återkom
sålunda lyckligt till Kowno efter en förlust af blott 6
döda och 9 sårade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free