- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
248

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

i

Klissow. Under detta tåg befriades oek de fångar,
Dahldorff, Rosenstierna ocb Klinckowström, hvilka kort
efter slaget vid Klissow hade, såsom omtaladt är, räddat
Karl ur faran att blifva tagen af fienden.

Det var enligt Karls egna föreskrifter, som
Stenbock sökte med plundringar och brand tvinga
ifrågavarande trakter att öfvergifva August. I konungens
bref till Stenbock lästes t. ex. följande ord: jag märker,
att i redan begynt husera med polackarna der hört*,
som en liten gast. Det skadar dem icke. De må icke
släppas förr, än de göra allt, hvad man vill. De skola
antingen ßendtligen förstöras eller ock följa med oss.
En annan gång: jag hoppas, att i snart ock återigen
kunnen klappa ur polackarna en braf summa penningar
till härens underhåll. En tredje gång: alla polackar,
som i kunnen räcka, skolen i tvinga att godvilligt eller
motvilligt följa med oss; eller ock förstöra dem så, att
de minnas, det Måns Bock varit der. I måsten göra
eder bästa flit att utpressa, klå och skrapa ihop det
mesta i kunnen. När konungen tillät sig tala i sådan
ton *), och det gjorde han esomoftast, kan något hvar
förstå, hvad befälhafvare och soldater skulle tillåta sig
att göra. Städer och byar blefvo ock hårdt
brand*-skattade, oftast utplundrade, ej sällan brända. Rofvet

’) Till försvar för strängheten i dessa Ksrls befallningar, har
man (Svenska Akad. Handl. 4 O. 321, 325) sagt, att de
af-sågo endast sådana polackar, som gjort sig skyldiga till svek,
förräderi, affaU. Denna förklaring hvilar dock pl att
misstag. I de nio hösten 1702 skrifna bref. ur hvilka
ofvanstående utdrag äro hemtade, finnes som orsak till strängheten
icke en enda gång uppgifvit något affall eller föiväderi mot
svenskarna. Något sådant kunde ej heller åberopas; ty
polackarna hade ioke lofvat Karl någon trohet. De skäl till
sina stränga befallningar, Karl deremot gång på gång
anförde, var, att polackarna icke ville öfvergifva August; d. v. a.
att de icke ville göra sig skyldiga till förräderi qch affall
mot sin laglige konui^g. (M. Stenbocks lefverne af S.
Loen-bom. 1. 119—128).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free