- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
302

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302,

land. Biskopen af Poseu sökte öfvertala dem; men i
detsamma hördes en af Stanislai parti, benämnd
Broni-kowski, höja sin röst, och säga: de stora krigsgerderna
äro oss alldeles odrägliga; men de upphöra ej förr, än
konungavalet blir fullbordadt Hvarföre dröja vi då? I
hela Stor-Polens namn utnämner jag för min del luoiwoden
Stanislaus Leczinski till konung öfver Polen. Vid dessa
ord hördes höga rop af hurrah! och lefve konungen!
Ombuden från Podlachien ropade: nej, nej! vi protestera!
Två eller tre gånger fordrade biskopen af Posen deras
bifall; men fåfängt. De ropade gång på gång: vi
protestera! så att Horn slutligen utbrast: låtom oss köra
bort dessa protestanter! Men utan att längre akta på
deras invändningar, afkunnade nu biskopen af Posen
mötets beslut, utropande: det är den högbome herre,
Stanislaus den förste, som blifvit utvald till konung öfver
Polen. Härvid instämde återigen den stora hopen roed
högljudda hurrah! och lefve! samt kastade mössorna i
vädret; och svenska krigsfolket aflossade en glädjesalva.
Men ombuden från Podlachien vägrade än en gång,
hvarefter de aflägsnade sig; och Bronitz bortkastade den
brutna landtmarskalks-stafven, utropande: friheten är
förlorad! Gifve Gud, att jag aldrig burit denna staf!
Klockan var nu vid pass uio på qvällen.

Den nyvalde konungen blef af sina anhängare
hissad och satt på en grannt utstyrd häst, hvarefter hopen
vid skenet af facklor återvände till hufvudstaden. Man
tågade till domkyrkan, der biskopen af Posen uttalade
öfver Stanislaus en invigande välsignelse. Vid dess slut,
och i stället för ordentlig rikshärold, uppträdde en
domherre och utropade: lefve hans majestät, Stanislaus den
förste, konung af Polen! Den omgifvande myckenheten
och deribland många svenskar, svarade med höga
lefve-rop; och svenska tropparna, stående vid kyrkan,
aflossade sina glädjesalvor.

I samma ögonblick, Stanislaus blifvit på valfältet
utropad, ilade Klinckowström med denua underrättelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free