- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August. 2. uppl. med omarbetningar, tillägg och bihang /
399

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

399

betala allt, hvad han skyldig var, och icke olofligt
borttaga minsta deras egendom. Man klagade väl, att
svenskarnas stränga krigstukt under de sista månaderna
betydligen förslappats; men i allmänhet var den ännu
och for den tiden ganska utmärkt serdeles hos de
indelta soldaterna. Mången sådan lefde med sitt värdfolk
i fred och endrägt och hjelpte under lediga stunder
gerna till i de landtmanna-göromål, som föreföllo. Man
såg ock saxiska bönder följa sådana sina svenska vänner
långa stycken på vägen och slutligen icke utan tårar
taga från dem det sista afskedet.

Aldrig hade Karl den tolfte en här, så stark och
så lysande, som vid detta tillfälle. Alla hans krigare
voro väl klädda, födda och aflönta, så att många hade
stora behållningar på fickan eller i regementets sparbank.
Alla möjliga tillbehör för det blifvande och svåra
fälttåget voro äfven i bättre ordning, än någonsin förut.

Ehuru, som nämndt är, flere skickliga
krigshöfdingar rest hem, återstodo likväl många andra, t. ex.
Behnskiöld, Creutz, Düker, m. fl. ocb Karl väntade snart
till sig Lewenhaupt. Med sådana fältherrar och
ofvanbeskrifna här tågade ban österut och gick öfver
Elbe-floden vid Meissen. Sedermera spisades middag ett
stycke längre bort och på vägen åt Dresden till.
Konungen påskyndade måltiden och företog sedermera en
af sina vanliga spatserridter, åtföljd af några officerare,
drabanter och lifknektar, tillsammans åtta personer;
deribland administratorn af Holstein Kristian August,
generalmajor Creutz, öfverste Karl Gustaf Hård och
general-adjutanten Gustaf Linroth. Konungen red länge
och liksom i djupa tankar vägen utåt, tills man på
afstånd fick Dresdens torn i ögonsigte. Då utbrast han:
efter vi nu kommit staden så nära, så låtom oss
rida ditin! Sagdt och gjordt. Yid slagbommen
upp-gåfvo de sig, konungen att vara en drabant vid namn
Karl, hertigen en drabant vid namn Wrangel, Creutz
och Linroth likaledes drabanter, men med sina egna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21-2/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free