Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
och brukliga äfven bland tyskarna. Så fingo nu dessa
höra de gamla välkända sångerna: Upp min tunga att
lofsjunga 1), eller: Aliena Gud i himmelrik 2), eller
Luthers egen Zebaoths-sång: Vår Gud är oss en väldig
borg3). Man kan lätt ana menigheternas känslor och
hvart deras blickar med halft afguderi rigtades, nar de
sjöngo:
Vår egen kraft ej hjelpa kan,
Vi voro snart förströdda;
Men med oss står den rätta man,
Vi stå af honom stödda.
Man kan lätt ana deras känslor och hvart deras blickar
med sann Gudsfruktan rigtades, då de sjöngo:
Allena Gad i himmelrik
M& lof och pris tillhöra,
För all den nåd, han kärleksrik
Med oss har velat göra.
Och barnen, sora förut sett fädernas samvetstvång,
förstulna andaktsstunder och bittra sorgetårar, sågo nu.
deras enkla, högtidliga och fria gudstjenst och de
glädjetårar, som dervid götos. Allt detta gjorde på de späda
sinnena djupt intryck. Man såg sedermera och ofta
nog stora barnaskaror frivilligt samla sig och anställa
sådana andaktsstunder, som de sett svenskarna göra,
uppställa sig i fyrkanter, läsa böner och sjunga de
kända psalmerna. Från vidt aflägsna orter samlades
folk att betrakta dessa ovanliga uppträden. Slutligen
förböd kejsaren dylika sammankomster af fruktan, att
de skulle locka alltför många från katolska läran. Men
’) Nya Ps.-boken M 106.
•) S. st. Jrø24.
•) S. st. M 124.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
