Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till firande af hans födelse utgåfvos en mängd
lofvande och lofprisande verser och skådemynt.
Prinsen föreställdes ena gången såsom af gudarne skänkt
åt Svea land; och andra gången såsom en ny stjerna,
uppgången öfver norden, icke olik den, herdarne
fordom skådat öfver Bethlehem.
Till sjunde året lemnades han i moderns,
drottning Ulrika Eleonoras vård. Af hennes ord, exempel
och omgifning vandes han vid mildhet, rättvisa och
välgörenhet och att på knä och med andakt deltaga i
rnorgon- och aftonbönerna. Under samma tid och
genom daglig öfning lärde han äfven tyska språket; samt
inhämtade dessutom bibliska historien dels genom
muntliga berättelser, dels genom förevisade kopparstick och
skådemynt. Det tyckes, som en sekreterare vid namn
Guthermuth’ biträdt vid denna hans första undervisning.
Redan 1686 eller vid fyra års ålder fick han dock
egen och serskild lärare. Drottningen reste nämligen
med prinsen till Uppsala, och efter noga pröfning af
dervarande professorers egenskaper, framställde hon
på förslag trenne sådane herrar och uppmanade
prinsen att välja, hvilkendera han önskade till lärare.
Karl räckte då genast handen åt eloquentiae professorn
Andreas Norcopensis, hvilken enkedrottningen dessutom
förordat. Det var en femtiofyra års man, hvars redan
grånade hjessa kröntes af högskolans odelade aktning.
Serskildt har han af kännare blifvit utmärkt, såsom
den svenske man, genom hvilken latinsk språkfärdighet
har hos den stora lärda allmänheten först hunnit
någon högre fulländning. Han har till och med blifvit
kallad denna vältalighets svenske fader, och en
förelöpare till de stora latinska skalderne Lagerlöf och
Uppmarck. För öfrigt var han enkel, tarflig och
gammaldags så till drägt som seder; men förvärfvade
det oaktadt hoffolkets aktning och bifall. Enligt tidens
tänkesätt kunde dock en så ringa man, som en ofrälse
professor, icke vara lärare åt en svensk kronprins.
Norcopensis erhöll derföre namn, heder och värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
