- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
5

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter båda dessa personers frånfälle vårdades
undervisningen med mindre fart och framgång än förut.
Till lärare nämndes väl efter hvarandra Polus och
Gustaf Cronhielm [1], tvänne lärda och välsinnade
personer. och Gyldenstolpe slod qvar som guvernör. Men
prinsen sjelf blef genom en år från år växande lust
dragen till ridter, jagter och soldat-öfningar; och
fadren, som sjelf hade i dylika sysselsättningar sin
största lust, gynnade sonens böjelser och tog honom
esomoftast med på dylika resor, hvarigenom
lärotiderna mycket afknappades.

I kristendomen hade prinsen emellertid fått god
underbyggnad och blifvit hållen att studera de vigtigare
symboliska böckerna, reformaiionshistorien med mera
dylikt. Om sådane och andra ämnen höll Nordenhielm
ofta med honom dels muntliga, dels skriftliga samtal,
under hvilka prinsen redan vid 6 till 7 års ålder
utvecklade en för siua år sällsynt skarpsinnighet. —
Handstilen var deremot alltid dålig, och blef sedermera
genom bristande öfning allt sämre och sämre. —
Ehuru Karl sjelf yrkade på modersmålets vård, hade
han dock derutinnan icke förvärfvat någon skicklighet.
Hans bref äro utmärkta af tung hand, dålig stafning,
osammanhängande långsläpiga meningar och ganska
tariligt innehåll. I latinet var han skickligare. För
sina lärare läste han flere äldre författare och blaud
de nyare Barclaji Argenis, samt lärde tala språket
visserligen icke rent, dock med någorlunda färdighet.
Det är en sägen, att han i början alldeles icke ville
beqväma sig till inöfvandet af nämnde tungomål, och
att han icke kunde på något annat sätt dertill förmås,
än genom påminnelsen om, att en sådan kunskap
innehades af de båda konungarne i Polen och Danmark,
och att konungen i Sverge icke borde vara sämre.


[1] I 20 del. sidd. 213, 216, 220, 221, står genom
författarens misstag Gustaf Cronhielm i st. f. Salomon Cronhielm,
hvilket torde benäget rättas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free