- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
16

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

styrelsen [1]. Troligen sökte de ock dels att genom detta
fjesk vinna den blifvande regentens ynnest, dels ock
att undvika en förmyndareräfst, möjligtvis sådan som
den af 1680. Detta om riksförmyndarne. De
rådsherrar, som icke blifvit bland dem upptagna, afundades
de lyckligares magt och företräde, och önskade, så
snart ske kunde, göra slut derpå. — Samma
riksförmyndare bestodo för det mesta af fordna
reduktionsherrar och deras vänner; och voro alltså af adeln
hatade för redan verkställda och misstänkte för nya
tillämnade indragningar. Nästan hela ridderskapet
längtade efter deras snara aflägsnande; sä mycket mer,
som man hoppades, att den nye konungen, hvilken
redan nu ådagalaggt sin stora gifmildhet, skulle godtgöra
några af fadrens ovättvisor mot ståndet. — Äfven
många bland krigsbefälet ville snart se honom på
tronen, för att under en ung och krigisk konung vinna
lagrar, guld och befordran [2]. Ofrälsestånden
öfverflyttade på honom gerna och lätt det förtroende, de
hyst för fadren. Bengt Oxenstierna tyckes hafva
varit något obenägen; men under förmyndarestyrelsens
sista tider mötte han inom densamma sä mycket
obehag, att äfven han längtade efter dess upplösning; i
hopp att med stöd af enkedroitningen, sina många
vänner och sin stora erfarenhet kunna under den unga
konungen vinna mer inflytande än nu bland afundsjuka
kamrater. Den, som visade mesta oviljan, var Hedvig
Eleonora sjelf. Vand vid stort inflytande, först
omedelbart under sin sons tolfåriga omyndighetsålder, och
sedermera medelbart under hans tjugufem-åriga
regering, ville hon, säger man, ogerna frånträda den ånyo
erhållna magten; och det så mycket mindre, som den
skulle öfverlemnas åt en konungapilt af blott femton år,
och hvilken dessutom redan då visat mindre välvilja för


[1] Andra säga, att de inom sig önskade minderårighetens
fortfarande.
[2] Fr. ministerbr, d. 30 Okt. 1697.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/21/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free