- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
36

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han förkastade då till och med eggjernet, och lät åt
sig och sina förnämsta jagtkamrater göra långa
trädgafflar. När nu björnen kom upprest mot jägaren,
skulle denne stöta honom gafllen om halsen, så att
han föll baklänges, hvarvid de andra borde springa tiil
och kasta rännsnaror om bakfötterna. Våren 1700
anställdes vid Kungsör en sådan rätt märklig jagt.
Konungen hade nu förbjudit både hofherrar, jägare och
allmoge att hafva eldgevär; ja, de borde rätteligen icke
ens nyttja eggjern utan endast trädgafflar och duktiga
knölpåkar, med hvilka hvar och en, bakom sitt
jagtnät, skulle afvakta djuret. Man föreställde Karl vådan,
omöjligheten; men han ville icke veta af någondera.
En hop björnar inringades och jagten begynte. Ej
mindre än fjorton blefvo då inom ett par dygn dödade
eller tagna. En bland de största kom löpande mot
konungen, hvilken då med knölpåken gaf honom två
till tre så dugtiga slängar, att björnen döfvades och
blef dernnder bunden. Så ungefär gick det med de
öfriga. Sedan lades de på slädar och kördes liksom
i triumftåg och under jagtmusik till Kungsör. — Det
var just under detta äfventyr, som Karl fick
underrättelse om, huru konung August trolöst angripit Liffland.

Karl den tolfte liknade sin fader också i mycket
och oförväget ridande. Flere gånger störtade han och
häst öfver hvarandra, så att konungen fick blånader i
sidan och skrårnor i ansigtet. En gång hade han
föresatt sig att, oaktadt ett nyss föregående ymnigt
snöfall, tillryggalägga inom kort tid ett längre stycke
väg. Inga föreställningar hjelpte, utan tåget satte sig
i rörelse. Snart var konungen långt framom
sällskapet. Men när han ridit en eller annan mil, störtade
hästen i en djup snödrifva nedanför vägen. Konungen
hlef liggande under halfsvimmad, och hästen ofvanpå,
så både utmattad och i snö fördjupad, att han icke
förmådde resa sig. Lyckligtvis hade en bland
hofherrarne vid namn Sparre mägtat följa tämligen nära
efter, så att han i rätt tid kom till stället och hjelpte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/21/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free