- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
38

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss menniskor till tjenst, men icke att vi medelst dem
skola bryta halsen af oss.


De vådliga slädfarterna utgöra ett eget kapitel.
De anställdes stnndora på det sätt, att alla hästarne
spändes framför hvarandra i en lång rad och der
bakom på samma sätt alla slädarne. Sedermera satte sig
tåget i rörelse och ilade framåt ander de mest
äfventyrliga slängningar. — I Februari 1699 lät konungen
ute vid Kungsör, på ett kalt och sluttande berg, gång
på gång ösa vatten öfver drifvor och hällar, så att
man fick en ovanligt både lång och brant kälkbacke.
I sällskap med några raska herrar roade han sig der
med halsbrytande kälkåkningar, hvarnnder dock en och
annan fick med stötar och blånader betala det
ovanliga hofnöjet. En gång, när banan rar serdeles glatt,
förde man upp på högsta spetsen en stor vedslip.
Främst satte sig grefve Lillie, för att med fotterna
utanför styra farten; bakom honom konungen och der bakom
öfverstallmästaren Gustaf Hård. På ena bakmeden stod
grefre Wrangel och på den andra Axel Hård. Man
satte släden i gång. Snart bar det i väg med så
brådstörtande fart, att Lillie ej längre kunde styra,
utan drog in fotterna, för att ej få dem afbrutna. Vid
landsvägen nedanom berget stod en tjock stolpe med
fattigbössa på. Mot denna stötte man så häftigt, att
slipen slets itu, Lillie fick sina ben sönderrifna och
Axel Hård svåra blodviten för bröst och mun. Dagen
derpå var björnjagt, hvarvid ett bland vilddjuren bet
båda armarne af en bonde.

Under dessa oförvägna ridter och resor råkade
konungen stundom i sjönöd. I Mars 1700 hade han
en gång vid Kungsör kommit helt och hållet under
isen, så att man endast med möda kunde få honom
upp igen [1].

Efter hvart och ett af dessa äfventyr, brukade
han åt det oroligt tillspringande hoffolket blott säga:


[1] Danska ministerbref Mars 1700.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/21/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free