- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
41

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifvit alldeles förderfvad [1]. — Karl hade i rummen
gående en tam björn. En gång vid middagsbordet låt
han denne utdricka en hel kanna vin samt uppäta den
på bordet stående sockerpyramiden. Under hofvets löje
sprang björnen sedermera yrande omkring; men tog
slutligen vägen uppåt slottsvinden, der han genom en
af gluggarne ramlade ned och krossade ryggen, så att
han dog efter några dagars plågor [2].

I enskildt umgänge med sina närmaste vänner var
konungen ännu mycket fri och glad. Men vid alla
offentliga tillfällen iakttog han en hållning, så kall och
allvarsam, att den gränsade till stelhet. Det var ofta
nästan omöjligt att vid sådana tillfällen få ett enda ord
från hans läppar. Detta kom icke af bristande
förmåga, utan af en serdeles stor blyghet, liknande, ännu
stundom öfverträffande fadrens. Vid hofvets böntimmar
brukade Karl den elfte sitta i dörren till sitt eget rum,
så att han sågs af alla. Karl den tolfte satte sig vid
sådane tillfällen bakom dörren, så att han sågs af
ingen. Till böntimmarne, liksom måltiderna smög han
nästau osedd genom en liten lönntrappa; och hans
liksom fadrens resor anträddes ofta i skydd af nattens
skuggor [3]. Detta ändrades snart; dock förblef han
alltid mycket tyst och förbehållsam.

Sistnämnde egenskap framträdde redan nu, och i
en grad, som var förvånande; serdeles vid dessa år,
då hvarje tanke, hvarje känsla vanligtvis genast
utbryter i ord och gerning. Alla talade med förvåning om
den sextonårige konungens ovanliga förmåga att tiga
och förställa sig ända derhän, att ingen kunde förstå
eller ens gissa hans tankar och känslor [4]. Detta


[1] Fr. ministerbref d. 19 Mars 1698.
[2] Kaggs dagbok d. 10 Aug. 1699.

[3] Fr. ministerbref d. 5 Febr. 1698.
[4] Fr. ministerbref d. 19 Mars 1698.

Köpenh. Ark. Brechlings berättelse fr. Helsingör
d. 29 Aug. 1698.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free