Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen utmärkte sig mycket genom de korta
och träffande svar, med hvilka han afgjorde målen,
och afvisade hvarje försök till motsägelse. Han var
ganska fyndig och lycklig i alt upptäcka de svaga
sidorna i motsägarens person eller tankegång; likaså
när det gällde att med ett kört och kraftigt ord
stoppa sin vederdeloman munnen till. Det var isynnerhet
genom dessa egenskaper, som han, en femton- eller
sextonårig yngling, kunde till allas förvåning lyckas
att genast tämja och helt och hållet nedkufva sin
faders gamla och erfarna rådgifvare.
Härtill bidrog äfven aktningen för hans många
verkligt stora egenskaper; en allvarlig Gudsfruktan; —
en orubblig rättvisa; — en lika orubblig ordhållighet;
— ett afskräckande allvar vid lastens bestraffande; —
en välgörande gifmildhet vid förijenstens belöning; —
en sedernas renhet, som ingaf kärlek och vördnad.
Han hade ett par gånger tagit för mycket till bästa,
och dervid mot enkedroltningen uppfört sig på
opassande sätt. Han beslöt då, att ej mer smaka starka
drycker och höll denna föresats allt till sin död. En
och annan gång såg man honom skämta och rasa med
några bland hofvets tärnor; men det var blott, som den
ena lekkamraten handskas med den andra. Personer
saknades ej, som ville göra lycka genom att locka
honom in pä vällustens bana. De missräknade sig helt
och hållet. En lättsinnig qvinna, som vid något sådant
tillfälle blef för närgången, visade han tillbaka med
ovilja och harm. Sägner finnas, att han hyst någon
böjelse för en fröken Fersen; — att han för
sjelfsvåldigt uppförande en gång fått en örfil af en vacker
dalkulla; — att en främmande skönhet Rhoda d’Elleville,
förklädd till page, sökt, men förgäfves, vinna hans
kärlek. Dessa tre berättelser sakna alla bevis, och
tyckas vara alster af blott dikt eller lösa ogrundade
rykten.
För de sköna konsterna ådagalade han mycken
höjelse, ärfd från modren och farmodren. Man såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
