- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
51

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genast insläppt; nu måste han med sina papper sitta
hela timmen i förmaket och vänta, medau konungen
derinnanför arbetade eller samtalade med hans
vederdeloman och efterträdare, Karl Piper. Förut hade han
fått ensam hos konungen föredraga de utrikes
ärenderna; nu, uppkommen i samma afsigt, visades han
tillbaka och befalldes framlägga handlingarna i
närvaro af de öfriga kansli-kollegiets medlemmar. Alla
dessa och flere dylika stötar träffade den gamle redan
under första veckorna af konungens myndighetstid [1].
Han jemrade sig högt och klagade icke blott öfver
egna motgångar; utan sade sig med anledning af
uppträdena vid kröningen, m. m., förutse Sverges olycka
och förderf. Han önskade sig döden, för att slippa
blifva vittne till livad komma skulle. Han reste till
landet; han blef, eller som några sade, han gjorde
sig sjuk, hvilket fordom plägade föranleda ett besök
af Karl den elfte och en derined följande försoning.
Verklig, eller låtsad, medförde sjukdomen denna gång
icke sin vanliga följd. Hedvig Eleonora och Greta
Wrangel, den förra hans beskyddarinna, den
sednarehans vän, sökte beveka Karl; men fåfängt. Från
annat håll höjdes andra röster, som gällde mer. De
kommo från Wallenstedt och Piper, hvilka sades hafva
svurit Oxenstiernas undergång; och man hörde den
förstnämnde kalla honom för Sverges pest. Af
förtviflan, eller kanske för att skrämma Karl, hotade han
flere gånger att taga afsked, och tycks verkligen
hafva skrifvit en ansökan derorn. Men det gick ej i
verkställighet; och undsluppna ord tyckes antyda, att
trånga enskilda omständigheter tvingade honom tjena
qvar för att fortfarande få uppbära
kanslipresidentslönen.

Oxenstierna älskade och ville nödvändigt bibehålla
freden. Detta har säkerligen bidragit till hans nåd hos
den elfte och hans onåd hos den tolfte Karl.


[1] Fr. ministerbr. i Jan. och Febr. 1698.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/21/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free