- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
91

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de hunnit landet. Gardesmajoren Karl von Nummers,
ytterst på venstra flygeln, hoppade då först ur båten
och vadade åtföljd af de sina mot fienden; aldrafrämst
en löjtnant Siegroth med grenadiererna. Här och ännu
i vattnet möttes danskt rytteri; men blef kastadt
tillbaka. hvarefter Nummers med sitt folk lyckades få
fast fot på landbacken. När Karl vid högra flygeln
såg Nummers och den venstra vadande i böljorna,
hoppade han genast sjelf den första på sin sida ur slupen.
Vattnet var dock så djupt, att det nådde honom under
armarna; men med värjan i hand trängde han framåt,
följd af alla sina både herrar och soldater; och det
gick äfven framåt under det danska kulor hveno kring
öronen. Hvad är det för hvis siande, jag hör i luften?
frågade konungen. Det är ljudet af kulorna, svarade
en gammal krigare. Godt, genmälte Karl, det skall
hädanefter blifva min musik ¹).

När Karl nu med sin högra flygel nalkades
landet, kommo danskarne också här ur sina
förskansningar ned till strandbrädden och gåfvo den ena salvan
efter deu andra. Men de blefvo snart undanjagade,
dels genom det häftiga anfallet, dels genom
örlogsfartygens kanoner. En stor del af de uppbådade
bönderna sprungo redan i början af striden. Det andra
folket följde sedermera efter och stannade icke förr än
under Köpenhamns kanoner. Svenskarne inträngde i
fiendens förskansningar, och med böjda knän aflade
Karl under högtidlig bön sin tacksägelse för den
vunna framgången. Den hade icke kostat mycket.
Jemnförelsevis blott få svenskar föllo; men under sista
striden vid fästningsverken erhöll generalmajor Stuart
en kula i venstra låret ²), så alt han sedermera blef
låghalt under sina få återstående år.

¹) Verkligheten af detta samtal betviflas af flere. Sägnen
bevisar i alla fall, hvad svenskarna voro vana vid att
höra af sin konung.

²) Andra säga, att det var redan på sjön, som han bekom
detta sår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/21/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free