- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
145

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan öfverraskningsplanen sålunda misslyckats,
såg det verkligen ut, som konung August en och
annan gång blygts för det baksluga i anslaget och det
orättvisa i sjelfva kriget; och man finner, att han sökt
på gunstlingen Fleming kasta skulden för båda delarne.
Men återigen tog han mod till sig och vidkändes, hvad
skedt var, och dref på fortsättningen.

Den midt emot Riga liggande skansen Kobron blef
snart intagen. Derefter vände sig saehsarna mot
Du-namiinde, som likaledes eröfrades. Sistnämnde
framgång uppblåste polackarna ganska mycket. Nästan i
hela riket höllos deröfver högtidliga tacksägelser, i
hvilka till och med kardinal Radziejowsky tog del.
Fästningen omdöptes med namnet Augustusburg, till
ära för polska konungen, som likväl i dess eröfrande
icke haft någon personlig del. Sedermera vände man
sig mot Riga och började dess bombardering.

Liffläuningarnas uppförande var härunder ganska
tvetydigt. August och Patkull hade hoppats, att vid
sachsarnes ankomst skulle hela belolkningen göra
uppror mot svenskarna. Men blott några hopar Iifegna
förenade sig med sachsarne, och detta hufvudsakligen
blott för att få plundra sina egna husbönder. Sjelfva
liffländska adeln låg stilla och afvaktade händelsernas
utgång. De hjelpte icke sachsarne; men de ville ej
heller hjelpa svenskarna. När Dahlberg uppmanade
dem att bidraga till landets skydd, svarades, att
reduktionen beröfvat dem all förmåga dertill. Men
Dahlberg släppte dem icke sä lätt. I Maj 1700 framlade
han för landtdagen i Riga afskrifter af de listor, som
Patkull lemnat konung August, och hvilka innehöllo
namnen på de adelsmän och borgare, som inbjudit
sachsarne. Flere bland ridderskapet erkände nu, att
Patkull sökt förleda dem, men ingen enda ville vidkännas
sina på listorna beiintliga namn. Ridderskapet och
Rigas borgare, sä högre som lägre, förklarade
skrifte-ligen, att de patkullska uppsatserna vore falska och
Fryxells Ber. XXL 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free