Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sten af blott 60 man. Svenskarna jagade efter och
skingrade snart hela svärmen.
I sin berättelse om slaget påstod sedermera
po-Jackarnas anförare Lubomirski, alt hans folk drog sig
i god ordning tillbaka, sedan de sett, hnru sachsarne
hals öfver hnfvud Hytt ifrån fältet.
Sanna förhållandet var, att sachsarne stannade på
fället och kämpade tappert i flere timmar, sedan
po-Iackarna redan flytt. Genom dessas bortvikande blef
likväl sachsaruas högra* flygel blottad och efter en
hård strid tvnngen att draga sig tillbaka. — På
samma sätt gick det med fotfolket under Schulenburg.
De kämpade länge mot Liewen och Stenbock; men
svenskarne och i synnerhet gardesregementet voro
oemotståndliga. Konung August blottställde sig sjelf i
striden och uppmanade sitt folk till tapperhet och den
skicklige Schulenburg gjorde allt, hvad på honom
berodde. Sachsarne måste dock slutligen också här
draga sig baklänges. — Svårare blef striden på
svenskarnas högra flygel. Med tillhjelp af en mängd
risknippen lyckades Steinau att i spetsen för en hop
sachsiskt manskap gå öfver den först omtalade
träskbäcken. Derpå ryckte han fram och tog svenskarna
dels i sidan, dels i ryggen, och det med öfverlägsen
styrka. Man berättade lör konungen denna hotande
rörelse. Låt dem komma, sade han, jag skall snart
skicka dem samma väg tillbaka igen. Svenska härens
läge var dock i detta ögonblick ganska vådlig. Till
Karls lycka stodo på hans högra flygel sådane
kärn-troppar, som Östgöta ryttare, lifdragonerna,
lifrege-mentet till häst och främst och framför alla
drabanterna, och detta under sådane anförare som
Rehu-skiöld, Spens och Horn. För att motstå Steinaus
första och ölverlägsna anfall, slöfo sig dessa ryttare
tillhopa i fyrkanter, ett stridssätt, som sällan användes
annat än af fotfolk. På sådant sätt lyckades de hejda
fiendens anfall. Men länge nöjde sig icke svenskarne
med ett blolt försvar. De bröto sjelfva gäng på gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
