- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
301

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid en sådan syn trodde kosackerna, att svenskarna
ämnade nedhugga dem allesammans. De föllo hvarandra
i armarna och togo under tårar och jemmerrop
inbördes afsked, fullkomligt troende sin sista stund vara
kommen. Men Creutz sjelf red dit, Iofvade försköning
och utdelade bland dem mat, tobak och brännvin.
Deras förvåning och glädje blef nu lika stor, som
förskräckelsen förut. De kastade sig för Crentz’s fötter
och kallade honom sin herre, sin frälsare och sin
fader. Detta var ena sidan af deu ära, Creutz på
ifrågavarande tåg inlade. Den andra var, att han med
1,500 svenska ryttare nedgjort 5000 och tillfångatagit
nara 2000 fiender och derjemute eröfrat 11 kanoner
och 25 fanor samt icke obetydliga förråder.
Konungen utnämnde lionom genast till generalmajor.

Under detta tåg afled den unge hoppgifvande Karl
Gustaf Oxenstierna, sonsons son och sista manliga
ättlingen af den store rikskansleren.

Deu innerliga tillgifvenhet, som rådde mellan Karl
och Lilla Prinsen hafva vi redan förut omtalat och med
flere bevis styrkt. Se här ännu ett par dylika.
Nämnde herrar ville gerna och alltid följas åt. När Karl
någon gång ensam ridit ut, gaf sig prinsen ingen ro,
förr än han uppsökt sin konungslige vän. Nästan på
samma sätt var det mod Karl sjelf. Under vistelsen i
Pinsk hade de så stundom irrat kring landet hela dygn
igenom för att leta efter hvarandra. Serdeles bekant
blef följande deras gemensamma ridt. Karl kände i
Pinsk en viss oro för den i Llthauen qvarlemnade
Creutz. En qväll sade han till Lilla Prinsen: skola vi
i morgon bittida rida till öfverste Creutz? Prinsen
jakade, hvarpå konungen tilläde: laga alt ni är tidigt
i ordning! ja, redan klockan två! Men tag en god
häst; ty innan i morgon middag vill jag hafva
till-ryggalaggt tjugu mil Och tig för all del! ty jag
ämnar smyga mig ur rummet, så att vi få rida
ensamma. Prinsen tackade för konungens nåd, att gifva
honom en sådan underrättelse. Jag måste det väl, sva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/21/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free