- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
79

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sådan bans afsigt. Några sedermera undsluppna ord
stärkte misstanken mer och mer. Då någon vid
samma tid förordade fred med tsarem skall Karl hafva
svarat: ja, jag skall sluta fred med honom, men på
sachsiskt sätt; d. v. s., trodde man, medelst afsättning.
En annan gång, när konung Stanislaus talade om
förlikning med Ryssland, svarade Karl: tsaren är ännu
icke nog förödmjukad för att underkasta sig en
sådan fred, som den jag ämnar honom föreskrifva 1).
Åter talade Stanislaus om samma sak och framställde
Polens närvarande elände och bebof af lugn. Snart,
sade han, är mitt arma fädernesland alldeles
utblot-tadt. Eders maj:t kan för brist på näring icke med
sin här taga vägen derigenom till Ryssland; ty mina
stackars undersåler hafva intet annat att lifnära sig
af än råa rötter, som de uppgräfva ur jorden. —
1 sådant fall, svarade Karl helt lugn, skall jag
lifnära mig på samma sätt som de. — Men, sade
Stanislaus vid ett annat tillfälle, eders maj:t har väl icke
låtit polackarna utvälja en ny konung för att
derigenom göra dem olyckliga? — Visst icke, sade Karl,
jag har tvärtom velat göra dem lyckliga. —
Emellertid, genmälte Stanislaus, känner jag mig högst
olycklig genom de lidanden, som förstöra mitt fädernesland,
och hvilka jag icke kan afhjelpa. Om eders maj:ts
välgerningar någonsin kunde förorsaka ånger, skulle
jag verkligen känna en sådan öfver att hafva tagit
£mot Polens krona. — Men ni kan ej neka, inföll
Karl, att det krig, tsaren för, är högeligen orättvist.
Gä derföre och jaga ut honom ur Polen, tills jag
kommer sjelf för att jaga ut honom ur hans egna
stater. Längre fram på hösten 1707 ocb sedan Karl
intågat i Polen och ryssarna vikit undan för bans
vapen, återtog Stanislaus ännu en gång samma ämne.
Hvar till tjenar det, sade han, att gä den länga vägen

Fr. min. br. d. 2Ö Juli 1707.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free