- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
118

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Andreas-orden; men drog: sig ändå baklänges åt
Smo-lensk till l).

Karl följde efter och under denna Jagt föreföll vid
byn Rajowka en ny och skarp skärmytsling. Stället
låg nära dåvarande rysska gränsen. Karl, Rehnskiöld
och Lilla Prinsen redo bredvid hvarandra, då de på
något afstånd upptäckte en stor fiendtlig rytiareskara.
I början trodde Karl, att det var blott kalmucker, och
skickade derföre endast några smärre hopar för att
jaga dem ur vägen. Dessa återkommo snart med
underrättelsen om, att det var ordentligt inöfvadt rytteri.
Skola vi tumla om med dem? frågade Rehnskiöld.
Karl var genast färdig. Men som han på stället hade
föga mer folk än östgöta ryttare, skickades Rehnskiöld
efter flere troppar, hvarpå Karl och Lilla Prinsen, utan
att invänta denna förstärkning, satte sig i spetsen för
östgötarna och rusade mot fienden. Försia anfallet
bröt ock ryssarnas leder. Men dessa voro vida
man-starkare, än man väntat; nägra säga 10,000 man.
Inom kort blefvo svenskarna omringade och Karl och
Lilla Prinsen skiljda från hvarandra. Den sqvadron,
som följde konungen, vardt nästan till sista man
nedhuggen. Hvad, som räddade Karl sjelf, var först hans
utomordentliga vapenskicklighet, och sedermera den
rök och det dam, som snart så höljde ansigte och
kläder, att ryssarna icke kände igen honom, icke ens
sågo, att det var en fiende. Karl följde deras leder
och låtsade vara en ryssk ryttare, tills de om några
ögonblick stötte på en annan del af hans östgötar.
Då förenade han sig med dessa och förde dem till ett
nytt anfall. Om några ögonblick blef han återigen
omringad och hans nya stridskamrater liksom de förra
mestadels nedskjutna. Sjelf hade han förlorat sin häst
och kämpade till fots. Vid hans sida blef general-

f) Peters Journal säger, att ryssarna segrade och att
2000 svenskar föllo; Gordon säger 4000. Dessa
uppgåf-vo sjelfva sin förlust till blott 300.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free