Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pleskow och Litfland. ilortill kunde konungen omöjligen
förmås. SåJedes återstodo blott två vägar, den ena
åt Moskwa, den andra åt Ukrän. På den förra \oro
broarna rifna, vägarna förderfvade och förhuggna och
tsarens bästa troppar samlade; och slutligen mycken
anledning till den farhåga, alt innevånarna skulle
bränna landet och mangrannt resa sig mot de inbrytande
svenskarna. — Vägen till Ukrän var visserligen svår
och landet än mer ailägset, men rikt och bördigt.
Man kunde ock förutse, att ryssarna skulle ogerna
detsamma afbränna; emedan en sådan åtgerd hade mot
dem än mera uppretat landets innevånare, de redan
förut oroliga kosackerna. I Ukrän hoppades ock Karl
finna mägfiga bundsförvandter; nämligen kosackerna,
dels Mazeppas, dels de donska, och dessutom turkar
och tartarer. — När man nu ingalunda fick vända sig
till Liffland, utan nödvändigt skulle välja mellan
Moskwa och Ukrän, så måste enhvar bekänna, att det icke
var utan skäl. som man beslöt sig för den sednare
vägen.
Fråga uppstod nu. om man borde genast beträda
densamma, eller förut invänta Lewenbaupt. Härom
tyckes Karl hafva hållit ett ordentligt krigsråd. Piper
yttrade sig både bestämdt och utförligt. Vi böra,
sade han, här invänta Lewenhaupt, eller till och med
gä några mil baklänges honom till möte. Stärkta
genom hans troppar och rika förråd, kunna vi
sedermera följa tsaren hvart som häldst och låta denne
bränna sitt land, så mycket han vill. Men om hans
majestät nu går till Ukrän; då är fara värdt, att
hela rysska magten kastar sig öfver Lewenhaupt,
skingrar dess troppar och borttager dess förråder,
ehuru nödvändiga för oss båda delarna är o.
Soldaterna hafva hittills fäktat med glädje. Men, om de
se sig föras än längre bort i främmande land, sä
kunna de förlora modet, på samma gång, som de
förlora hoppet att någonsin få återkomma till sitt eget.
Slutligen torde lätt nog inträffa, att denna stolla här,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
