- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
150

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hetsfull, en pä samma gång lysande och dock mörk
och ogenomtränglig gåta. Det enda säkra var, att
han syftade till den högsta krigareära, som verlden
dittills sett, och att han redan nära nog vunnit en
sådan. Ehuru utomordentlig banan varit, hade hau
likväl dittills framgått på densamma med ett lugn och
en säkerhet, som hade det varit en vanlig
lustvan-dring, och såsom han icke ett enda ögonblick tvekat
om att hinna det utsatta målet. Men ju högre han
kom upp på lyckans och ärans höjd, desto mer
vidgade sig synkretsen, desto mer växte anspråken,
ansträngningarna, vådorna; — och desto förfärligare blef
det nedanför liggande djupet. Karl ryggade vid denna
syn icke tillbaka; men slutligen kommen till sjelfva
branten, började också han att svindla och tveka; för
första gången i sin lifstid. Denna tidepunkt inträffade
sommaren och hösten 1708. då företagets vådor och
svårigheter trädde honom närmare under ögonen, och
i synnerhet när han skulle välja mellan att öfvergifva
Lewenhaupt eller Mazeppa och derjemte oroades af
tanken på Lagercronas tåg. Det var första gången
man hörde honom vara villrådig och bekänna, det han
icke visste, hvad beslut, han skulle taga. Han anade
dess vigt, men dröjde med dess fattande; detta helt
och hållet mot sin vana. och till sin olycka. Om Karl
genast gått mot Lewenhaupt, så hade denne varit
räddad och måhända hade man sedermera kunnat med
hans hjelp rädda Mazeppa. Om Karl genast skyndat
till Ukrän. så hade hela kosackhären troligtvis följt
Mazeppa till de då ännu lysande svenska fanorna, och
Lewenhaupt hade kunnat från kurländska gränsen
tillfoga tsaren stor skada. Men Karl tvekade och dröjde
och dröjde, jernnt och nästan på dagen till den
tidepunkt, att både Mazeppa och Lewenhaupt förlorades.
Det var vid tiden af detta dröjsmål, denna tvekan, som
han erhöll underrättelserna om Lybeckers och svenska
flottans motgångar, om ryss-upprorens dämpande och
0111 turkarnas fred med tsaren. Detta allt frambragte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free