- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
163

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och kunde ej förmås alt förnya angreppet; ehuru
regementet var kändt, som en af härens allra käckaste
troppar. Nu först anlände knektarna med sina
stormstegar. Karls kanoner kunde icke, enligt förmodan,
hälla vallen ren, utan ryssarna sköto derifrån så skarpt,
att de flesta bärarne föllo och blott ett mindre antal
stegar kom fram. På dessa sökte nu svenskarna
klättra upp, under det borgfolket öfverhöljde dem med
kulor, bjelkar, stenar och sjudande vatten.
Svenskarna ledo förfärligt, men sökte tränga framåt. Några
bland dem lyckades verkligen komma upp på
bröstvärnet; men blefvo genast af den mångdubbelt starkare
fienden skjutna eller nedstörtade’ igen. Svenska
kanonkulorna. som skulle krossa vallarna, studsade
tillbaka mot den tjocka isbeklädnaden, slintande åt sidan,
ofta till olycka för de stormande sjelfva. Befälet
gjorde allt, hvad göras kunde. Fältmarskalken Rehnskiöld
och generalmajor Stakelberg blefvo sårade, och ire
öfverstar och två öfverstlöjtnanter och fyratiotre
officerare skjutna. Det sågs, att ryssarna ställt sig till
efterrättelse borghöfdingens föreskrift. Efter lång och
fåfäng strid, nödgades Karl slutligen kalla tropparna
tillbaka, sedan han förlorat ungefär 1000 ’) man; allt
gamla, öfvade. pröfvade och härdade krigare, som
aldrig kunde ersättas.

Om qvällen lät Karl icke i silt eget men i en
bland generalernas namn skicka en underhandlare till
borghöfdingen med hälsning: att om besättningen
frivilligt gåfve sig till krigsfångar, skulle den blifva väl
behandlad och få behålla sin egendom. Men i
händelse af ytterligare motstånd, ämnade Karl under
stundande natt förnya stormen, då fästningen skulle
utan tvifvel blifva eröfrad och icke en enda menniska
skonad. Anbudet mottogs. Karl erhöll 4 kanoner,
men i öfrigt blott ringa byte. Efter fästets fall och
tvärt emot sin hotelse lät Karl den tappre borghöfdin-

l) Uppgifterna vexh mellan 400 och 1^00.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free