- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
191

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den 21 förskansade sig ryssarna än mer på
samma plats.

Den 22 likaledes. Svenskarna kommo nu
framtågande; men ryssarna liöllo sig stilla inom
förskans-ningen och kunde <*j der angripas. Vid detta tillfälle
utbrast i hela svenska härens åsyn den iiendflighet,
som Rehnskiöld länge närt mot Lewenhaupt, och
hvilken blef olvcksbringande för dem båda och för
fäderneslandet. Denna dag var det ock, som kallbranden
visade sig i Karls sår så hotande, att man fruktade
för lifvet.

Den 23 höllo sig ryssarna stilla; men samlade
tillhopa nästan alla sina i nejden varande krafter.

Den 24. Rysska hären, som numera låg pä
ve-stra sidan om NVorskla, flyttade sig mycket närmare
till Pultava och intog der ett nytt läger, som genast
förskansades.

Den 25 tågade åter svenskarna fram i
slagordning och utmanade ryssarna till strid. Men dessa
stannade inom sina fältverk, och svenskarna, som der
icke kunde angripa dem, måste gå tillbaka. Tsarens
uppförande härutinnnn kan på olika sätt förklaras.
Kanske var det en ännu qvarsittande fruktan för
svenska modet och svärdet. Kanske hade han fått
underrättelse om Karls lifsfara och ville afvakta dennes död,
för att sedermera än lättare vinna både seger och
fred. Kanske ville han invänta sin egen namnsdag
den 29 Juni för att fira densamma genom en, som
han hoppades, afgörande seger. Kanske ville han ock,
så vidt möjligt var, tränga svenskarna på lifvet,
frän-skära dem ail tillförsel och sålunda alldeles utmatta
och uthungra dem, innan han vågade det afgörande
vapenskiftet. Denna sista beräkning hviiade på goda
grunder. För svenskarna återstod nämligen intet
annat val än detsamma som vid Narwa, nämligen strid
eller hungersdöd; h va rf öre också Karl

den 26 Juni beslöt ett afgörande anfall mot
ryssarna, ehuru dessa ytterligare befästat sig genom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free