Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss nådligen bi! Rehnskiöld red bort och Lewenhaupt
befallte fotfolket framtåga till angrepp. Som han visste,
alt manskapets krut var ganska svagt, förbjöd han
dem skjuta förr, än de kommo fienden inpå lifvet.
Och derpå tågade dessa 4000 hjeltar och
blods-offer framåt. — Så snart de nalkades, öppnade
rys-ska tropparna en mängd luckor, ur hvilka karteseher
började sopa fältet. Redan försla salvan kastade
half-va Kalmare regemente blödande till jorden. Också de
andra tropparna ledo förfärligt, men rusade blindt
framåt. Snart kommo de i skotthåll för ryssarnas
musköttkulor, hvilka inom några ögonblick än mer
utgallrade de redan förut glesa lederna. De återstående
fortsatte dock med oemotståndligt raseri sitt anfall,
togo några kanoner och trängde fienden inpå lifvet.
Nu befallde dem Lewenhaupt gifva eld. Salvan
aflos-sades, men med föga ljud och föga verkan, och för
många brände blott fängkrutet. Med förtviflan i
bjer-tat störtade den lilla skaran framåt och midt in ibland
fienderna; men försvann genast och drunknade i det
rysska soldathafvet, hvars böljor från alla sidor omslöt
och betäckte sitt rof. Dödskampen blef förtvifiad.
Upplands, Kalmare, Jöuköpings, Skaraborgs och
Nylands regementer samt gardet fäktade i döden och
förlorade mer än hälften af sitt manskap och nästan
hela sitt öfverbefäl, i synnerhet regementsofficerare
och kaptener. Lewenhaupt, Axel Sparre och Hård
gjorde allt, hvad göras kunde for att lifva de
återstå-endes mod; men fåfängt. Karl lät för samma
ändamål bära sig i elden. Då kom en kula, som
krossade båren så helt och hållet, att konungen störtade till
marken. De soldater, som sågo det, trodde honom
vara skjuten, och detta ökade än mer villervallan.
Karl lät åter lyfta sig upp på korslaggda pikar. Vid
åsynen af villervallan och den börjande fiykten ropade
han i förtviflan: svenskar! svenskar! Men det
hördes ej, hjelpte ej. Rehnskiöld kom framstörtande och
skrek: ers majestät! värt fotfolk är förstördt. Gos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
