- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
204

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här i Ukrän, fjerran skild från alla förråder och från
all möjlighet till understöd, var hela den slagna hären
ohjelpligen förlorad.

FLYKTEN TILL DNIEPER-FLODEN.

En så afgörande seger öfver den hittills
obesegrade Karl den tolfte tyckes hafva så förvånat tsaren,
att denne i början glömde att förfölja de flyende.
Kanske ock, att Peter fruktade något bakhåll, något
försåt. Allt nog; de till sin tross och sitt läger
undkomna svenskarna Iemnades hela eftermiddagen
oantastade. Det var deras lycka. Tropparna voro
nämligen i fullkomlig upplösning; ingen ordning, ingen
lydnad; allt huller om buller. Om ryssarna fortsatt
angreppet, hade troligtvis hela svenska hären jemte
konungen sjelf blifvit redan nu antingen fången eller
nedhuggen.

Det var strax på eftermiddagen, som Karl
återkom till lägret. Han fick der se Mejerfelts vagn, i
hvilken denne jemte öfverste Hård, begge sårade,
tagit plats. Under hela slaget och de förfärliga
smärtor, som den våldsamma skakningen nödvändigt skulle
förorsaka i såret, hade likväl ingen hört från
konungens mun det minsta ljud af klagan; ej heller nu.
Men vid anblicken af åkdonet sade fhan genast: hjelp
mig af hästen och i vagnen. Han bars nu till ett
tält, der förbindningen omlagades och ett stycke kallt
kött förtärdes. Men gång på gäng frågade han efter
Lilla Prinsen, Rehnskiöld och Piper. I början kunde
ingen härom lemna upplysning. Men slutligen fick han
svaret: de äro fångna. — Fängna! utropade han,
och fångna hos ryssen! Hellre då hos turken!
Framåt! Några tartarer hade nämligen lofvat föra honom
öfver Dniepern. Lewenhaupt tillkallades. Hvad skola
vi nu göra? frågade konungen. Lewenhaupt svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/22/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free