Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty mau väutade hvarje stund att angripas af
efterföljande rysska troppar.
Utsigten att kunna slå dessa tillbaka var lika
mörk och förtviflad. Med föga dugligt krut, få
kanoner och nästan inga kulor, kunde man icke tänka på
något försvar mot det starka rysska artilleri, som
inom kort skulle från kringliggande höjder bestryka
hela lägret. Folket var dessutom nedslaget och i
mycken oordning. Gyllenkrook sade: jag fruktar, att när
fienden kommer, skola de flesta sträcka gevär och de
andra dränka sig i strömmen. Men Karl litade ännu
på deras förra mod, på sin egen lycka och på sin
personliga trollkraft öfver folkets sinnen. Han
svarade: så snart soldaterna se mig rida i spetsen, skola
de nog fäkta med samma tapperhet som förut.
Gyllenkrook och generalerna föreställde omöjligheten; men
Karl vidhöll sitt påstående. Manskapets uppförande
visade dock, hvad man hade att vänta. Stora hopar
tycktes icke tänka på annat, än på medel att komma
öfver floden, och de borttogo med våld äfven sådana
ilottor, som blifvit pä konungens befallning för andra
ändamål hopsatta.
Tämligen lätt kunde ock enhvar begripa, att
hären var ohjelpligen förlorad. Det enda som återstod,
var att rädda konungens persou, hvilket kunde ske
endast derigenom, att han ofördröjligen lemnade hären
och ilydde öfver Dniepern. Men att härtill beveka
Karl, var ingalunda iätt. Lewenhaupt gjorde ett
försök, och först nästan i enrum och halfhviskande, för
att icke på något sätt stöta stoltheten. Han föll pä
ett knä vid konungens bädd och framställde med
dämpad men bedjande röst sina åsigter. Allernådigsle
herre, sade han, Gud trösta oss för den belägenhet,
hvar uti vi kommit. Så snart fienden hinner hit,
återstår oss ingenting annat, än att antingen
tillfångatagas eller nedhuggas. Jag beder derföre eders
majestät i Jesu namn rädda sin egen höga person, medan
ännu någon tid dertill är öfrig. Karl syntes mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
