- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 22. Karl den tolftes regering. H. 2. Kriget mot Ryssland 1701-1709 /
211

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sätteu för öfverfarten voro många. Det ar
Konungen utvalda manskapet fraktades på större pråmar,
h vilka Gyllenkrook låtit ur Worskla nedföra i Dniepern.
Zaporogerua summo sjelfva vid sidan af sina hästar,
och när de blefvo trötta, fattade de dessa antingen i
manen eller svansen och släpades så med öfver Iloden.
De visade härutinnan stor vana och skicklighet, och
det var med deras hjelp, som man lyckades få en
mängd svenska hästar öfver till andra sidan. Utom
de troppar, Karl sjelf valt till följeslagare, såg
manstora skaror trängas vid stranden och söka komma
öfver på hvad sätt som helst. De bröto sönder
trossvagnar och lade locken i vattnet och sig sjelfva
derofvanpå, för att sålunda Ilyta öfver till motsatta
sidan. Andra sökte på samma sätt begagna oskodda
vagnshjul. Zaporogerna voro härvid till stor hjelp.
De fästade vidjor med ena ändan i dessa
nödfallsbå-tar och togo den andra mellan tänderna, bvarefler de
simmande drogo svenskarna öfver. Få voro dock
jem-rörelsevis de, som lyckades flnna sådana medel, och
bland dessa få drunknade åtskilliga vid det djeiTva
försöket. På qvällen den 30 Juni gick Mazeppa med
sällskap öfver, sedan han uppsökt och medtagit tvänne
sina af dukater fyllda tunnor. Äfven Karl medförde
sitt bordsilfver och stora massor klingande mynt af
de i Sachsen tagna skatterna. Först sent pä natten
blef han färdig. Just då han skulle bortbäras, sade
Lewenhaupt: allernddigste herre, ännu en bön, en nåd!
Jag är en fattig karl. Kommer mig något vid, sä
låten icke min hustru och mina barn gå med
tiggar-stafven. — Eder bön skall uppfyllas, svarade Karl,,
hvarpå Lewenhaupt kysste hans liand, och konungen
fördes ned till stranden. Här hade man hopbundit tvä
långa båtar, pä hvilka man lyfte hans vagn, så att
två hjul stodo uti hvardera båten. Vid midnattstid
skötos de från land och roddes af tolf drabanter öfver
till andra stranden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/22/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free