Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också all ordning redan upplöst. De flesta lydde cj
mer officerarne, utan började plundra sin egen tross.
Emellertid kom åter från Menschikow ett bud,
som fordrade skyndsamt svar. Lewenhaupt begärde
ännu en timmes uppskof, på det Karl måtte hinna än
längre undan. Derpå red han med hela det
närvarande öfverbefälet afsides och begärde, att hvar och en
skulle serskildt och rent ut säga sin mening. Alla
förklarade då, att folket icke skulle kunna förmås till
något allvarligt fäktande, så mycket mindre, som
redan nu mer än hälften af hvarje tropp dels gömt sig
undan, dels gått öfver till fienden l). Alla ansågo en
hederlig dagtingan vara det bästa, som kunde göras.
Sina egna tänkesätt har Lewenhaupt uttalat i följande
ord: om jag valde att strida, så skulle jag visserligen
vinna namn och ryktbarhet för ett okufligt hjeltemod,
och kunde ändå alllid i sista stunden frälsa min egen
person genom att dä gifva mig till fånga. Men jag
kunde ej bringa öfver mitt samvete att för en dylik
min enskilda ära tillställa ett så ohyggligt blodbad och
föra värt fattiga folk till slagtbänken. Jag fruktade
alltför mycket den Gud, som strängt utkräfver otidiga
blodskulder; och trodde mig redan förut hafva visat,
det jag icke fruktade kulor och krut. Ledd af dessa
skäl, fattade Lewenhaupt sitt beslut, nämligen att
bifalla, hvad generaler och öfverstar tillstyrkt 2). Men-
!) En källa säger, att föga mer än 1000 man hade på
kallelse infunnit sig vid fanorna och standaren.
2) Om dessa uppträden finnas tvänne från vår afvikande
berättelser, dock hvar och en på sitt sätt. Den ena
säger, att öfverbefälet och i synnerhet general-majorerna
Creutz och Kruse voro angelägna om att få behålla sina
stora samlade rikedomar, och att derföre dessa två
herrar först enskildt öfvertalat Lewenhanpt till dagtingan,
och sedermera att i krigsrådet vidhålla samma beslut,
oaktadt alla öfverstar och gamla officerare derstädes
likasom soldaterna önskade strid. — Andra säga, att
krigsrådet redan i början beslöt att dagtinga, i fall hela rys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
