Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so sig tillhaka, undrande och väntande pä utgången.
Tiden för ärsfloden 1710 kom; men Dniestern
stannade inom sina bräddar och det blef ingen
öfversväm-ning af. Det var liksom floden icke vågat angripa
hjelteri från norden. Äfven de oförnuftiga djuren
tycktes. sa trodde några, känna ett inflytande af hans
utmärkta personlighet. 1 lägret fnnnos nämligen en hop
tama hjortar. Man såg dessa alltid följa konungen pä
hans vandringar och sedermera lägga sig utanför lians
tält, likasom kände äfven de» hvem det var, åt hvilken
de skulle egna sin hyllning.
Redan förut hade turkarna om Karl den tolfte
ganska höga föreställningar. Ilos dem, liksom hos
de tlesla råare folk, aiisågos frikostighet och mod
vara de högsta dygder; och dessa hade de aldrig hört
omtalas i så hö? grad. som hos den svenska
konungen. Sägnerna om lians kämpabragder hade nämligen
frän mun till mun vandrat kring hela Europa och för
många är sedan framträngt äfven till Turkiet. Nu
hade han också sjelf kommit dit; väl i den djupaste
olycka, dock med den mest slösande frikostighet, det
mest obetvingliga mod, ocli med en personlighet, som
nödvändigt måste hänföra det turkiska folket.
Qvin-nor. prakt och guld. dessa i deras ögon mest
lockande frestelser, sägo de honom förakta, lugen rättrogen
museiman kunde i högre grad afsky vinet och mer
sainvetsgrannt iakttaga sina morgon- och aftonböner;
och vid trumpetstötarna om Söndagsmorgonen infunno
sig turkarna hoptals för alt beskåda den svenska
guds-tjensten och den nordiska bjeltens andakt. Ilan
tycktes dem höjd öfver alla menskliga brister och
svagheter; ja nära nog vara ett öfvernaturligt väsende.
Ii vilket djur och naturkrafter hyllade och kulor och
svärd icke vägade vidröra. Folket hänfördes af en
beundran, som gränsade till dyrkan. De vilade alla
slags vördnadsbetygelser, och en dag kom en bland
dem ocli klappade honom pä axeln sägande: hvarföre
har irhe Allah gifvil oss en sädan herre? Med dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
