- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
26

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa voro borla, genomsökte då klädskiipen och
sön-derref eller kastade på elden de plagg, t. ex. skor,
handkragar, prydligare kläder m. m., som icke
öfver-ensstämde med den enkla drägt, hvilken i Karls ögon
var den enda, som anstod en svensk mau och krigare.
Äfven Mullern och dess sekreterare flngo mottaga
dylika påhälsningar, mistade skor och tofflor och
tvingades att begagna de krigiska stöttorna. Sjelf deltog
Karl aldrig i någon ymnigare förplägning; men när
sådana gästabud anställdes hos gunstlingen Grothnsen,
kom han stundom och ställde sig utanför fönstret och
såg på, huru de andra muntrade sig. — Han bar
tåligt nog motsägelser af sådana personer, bvilka han
trodde mena sig väl. Enligt sägen, har
horpredikanten Schult vågat några påminnelser mot det långvariga
vistandet i Turkiet. Stundom blef Karl dervid
förtretad. En annan gång upptog han det nådigt; ehuru
icke till efterrättelse. — Åtskilliga generaler, och i
synnerhet Daldorff. tilläto sig stundom rätt skarpa
anmärkningar mot tåget till Ukrän. Karl tog det icke
illa. utan sökte försvara åtgerden och bad dem hafva
tålamod, så skulle de snart få se tågets lyckliga
följder.

I andra hänseenden iakttog han sin värdighet på
ett sätt, som förvånade, och med en säkerhet så stor
och så afgörande, som hade han ännu stått på
spetsen af magt och lycka. Ehuru August blifvit af
po-lackarna åter erkänd som konung, och ehurn
Stanis-lans lefde i Stettin som landsflyktig, måste dock denne
sednare sjelf kalla sig och af svenskarna kallas för
Polens konung. — När Mazeppa dog, utnämnde Karl
på eget bevåg till efterträdare en sin
kosack-anbäu-gare vid namn Filip Orlich, hvilken i Bender måste
sedermera kallas och uppföra sig som kosackernas
hetman, oaktadt han af deras jord icke innehade en
enda tum och bland dem sjelfva icke kunde räkna som
anhängare mer än några tusen landsflyktiga
personer. Den 10 Oktober 1710 utfärdade Karl ett öppet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free