- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
83

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Khanen skref då ytterligare till körningen ett bref,
b vari iästes följande: troppar, hästar, vagnar och
förråder öro färdiga ti/l ers majestäts resa.
Penninge-summan ha fm vi ock åt ers majestät utlemnat; detta
mot vår heherrskares, sultanens befallning, men i
förlitande på eders majestäts kungliga ord, gifvet af eder
förnämste rådgifcare Mullern. nämligrrt att omedelbart
efter inhändigandet af dessa penningar anträda
hemresan. Men i dess ställe, när nu tiden der till är inne,
blir den gång pä gång uppskjuten och man vill för
densamma icke ens bestämma någon riss dag. Detta
tvingar mig att, ehuru med mycken, smärta och sin- ’
nesrörelse, gifva ers maj:t tillkänna, att sultanen, vid
straff af sitt höga missnöje, ålaggt mig och paschan
att begagna den gynnande årstiden och påskynda ers
maj:ts affärd. På samma gäng skref khanen till
Miil-lern: jag får säga eder, att sultan otåligt väntar eder
afresa. Får han höra dess uppskjutande, torde han
befalla oss att dertill tvinga eder konung. Om nu
denne sednare nekade, blefve vi mot vår vilja tvungna
att slutligen använda ett mot honom vanhedrande vald.

Vi bedja derföre, att hans majestät ville med första
anträda resan eller åtminstone bestämma dagen för
densamma och sålunda åt sig bibehålla välvilja och
ynnest hos vår sultan, h vilken önskar, att andra skola
uppfylla sina löften lika noga, som han sjelf gör.
Karl svarade, att man lofvat skicka honom med alla
hedersbevisningar och tillräcklig betäckning hem i sitt
land; men att det nu såge ut, som ville man drifva
honom bort, liksom man gör med boskap; utan att
gifva honom den frist, han begärde och behöfde. Ilan
trodde detta icke vara sultanens vilja, utan fordrade
tid att underrätta sig derom samt att antingen genom
lån i Turkiet eller från Sverge förskaffa sig nödiga
medel. På hotelserna i brefvet till Mullern svarade
Karl: vi äro beredda pä det yttersta, och om man vill
tvinga oss bort, skola vi möta våld med våld.
Khanen blef vid detta svar högeligen nppbragt, och man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free