- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
98

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eders majestät, alt det verkligen är sultanens bref, vill
dä eders majestät anträda sin hemresa? Då och med
mera häftighet i tonen än vanligt, svarade Karl: jag
reser icke, om det också komme tio kapigi-paschar.

— Nåväl! utbröt Fabrice, efter eders majestät icke vill
rätta sig efter, hvad gudsfruktan, sundt förnuft och
egen ära fordra, sä har jag här ingenting mer att
göra, ulan rider min väg. Karl svarade med
mildhet: kära Fabrice! nu är det icke lid att förargas och
träta pä hvarandra. Fabrice bad om ursäkt för sina
häftiga ord, och konnngen räckte honom godhetsfullt
handen, sägande sig vara öfverfygad om hans
välmening. Men sitt eget beslut ändrade han icke i den
ringaste punkt. Under detta samtal hade de
återkommit till lägret. Konungen red till sin boning, men
Fabrice till Grothusen, der också Mullern träffades. Kort
derefler anlände khanens och paschans sändebud med
formlig underrättelse om kapigi paschas från sultanen
medförda befallningar och med förfrågan om Karls
sista beslut. Deras ärende framfördes af Mullern,
hvil-ken dervid omigen sökte böja Karls sinne; men
fåfängt. Vid återkomsten måste han å konungens
vägnar säga sändebuden, att dennes sista beslut var
detsamma som haus första, nämligen att icke resa förr,
än han ansåge sig vara dertill färdig.

Janitscharerna, hvilkas yrke var uteslutande
krigiskt, hade alltid hyst en obegränsad vördnad för
krigarefursten Karl och för hans utomordentliga
hjelte-mod och bjelterykte. Detta var i synnerhet händelsen
med dem, som någon längre tid varit förlaggda kring
Bender och derunder fått bevittna hans stolta och
oförfärade sinnelag samt åtnjuta rika och täta bevis
på hans ovanliga frikostighet. Man ville till och med
påstå, att han låtit muta några deras förnämsta ledare
i afsigt att vid förefallande behof kunna räkna på
deras vänskap. Hvad än orsaken var, säkert är, att de
vid ifrågavarande tillfälle ådagalade mycken omsorg
för hans bästa. De affärdade till svenska lägret nå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free