- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
101

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan Fabrice mottagit dessa förtroende-uppdrag,
red lian till staden, bvarest allt började antaga ett
krigiskt utseende. Han skyndade till paschan och
kha-nen, hvilka voro sysselsatta med att ordna tropparna.
Fabrice började tala om nya underhandlingar; men
khanen af bröt honom genast, sägande: ser ni icke, att
man omöjligen kan komma längre med det
jernhuf-rudet? Gä hem och häll er stilla, tills striden är
öf-ver! Fabrice gjorde sa. Tillika lät paschan
iordningställa och pryda det rum, hvari Karl skulle bo, sedan
han blifvit tillfångatagen.

Emellertid framryckte turkiska tropparna. Just,
som de voro färdiga till anfall, skickade khanen och
paschan en jauitschar-öfverste att för sista gången
fråga, om konungen icke ville med godo resa sin väg.
Karl, som satt till häst och besökte posterna, tog icke
emot sändebudet, utan befallde Grothusen svara, att
om turkarna angrepe, skulle han försvara sig. En
hop af krigsbefälet var härvid tillstädes och hörde
konungens ord. De hade redan förut velat beveka
honom; men fåfängt. Nu, och innan turkiska öfversten
tillbakaskickades, gjorde de sista försöket. Vi äro,
sade de, bäde pligtiga och färdiga att lyda; men vi
besvärja eders majestät hafca afseende på Sverges ära
och icke densamma blottställa. Vi kunna af detta
äf-ventyr hvarken lofva oss heder eller framgång; ty
huru långt och kraftigt ock vårt motstånd blir, sä
skola vi dock slutligen duka under för myckenheten
dier för bristen. Om vi ock lyckades slå här
varande turkar, skulle glädjen deröfver ej blifva långvarig;
ty vi finge dä snart sultanens hela magi öfver oss.
Vi äro och hafva alltid varit färdiga att för vårt
fädernesland offra sista blodsdroppan. — Se här
bevisen, afbröt Daldorff och blottade sitt af många ärr
skråmade bröst. Vi äro det ocksä nu, fortsatte
generalerna; men det blifver en fläck på svenska
namnet, om vi strida icke mot fiender, utan mot vänner
och välgörare, Karl säges hafva svarat: fordom haf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free