- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
113

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blef rammets öfre del genom dam och krutrök så
uppfylld och förmörkad, att de stridaude kunde af
hvarandra knappt se något mer än ben och underlif.
Konungen blef ett ögonblick skild från sitt folk. Tre
janitscharer höllo på att taga honom till fånga, men
han lyckades genomborra två af dem. Den tredje,
sårad, blef så uppbragt, att han rigtade sin sabel mot
konungens hnfvud; men Tschammers framhållna
karbio *) och konungens tjocka pelsmössa hejdade
vap-uets kraft. Turken rigtade genast det andra hugget;
men Karl afvärjde det med venstra handen, ehuru lian
dervid fick ett sår mellan tummen och pekfingret. Eu
annan jauitschar, som i detsamma kände igen
konungen, sprang honom på lifvet, körde honom mot
väggen och höll honom fast i kragen, ropande, att de
andra skulle skynda till hjelp. Men Karl såg ett
stycke derifrån Axel Sparres kock med pistol i haud.
Han gaf eu vink, hvarpå kocken sprang fram och
nedsköt den jauitschar, som höll konungen mot väggen,
hvarefter denne högg ned den tredje af sina första
fiender. Nu kom han åter till sitt folk igen och
lyckades slutligen att jaga alla fiender nr stora salen.

Sedau detta var gjordt, beslöt man vända sig till
konungens egen kammare. Här tyckas de flesta
turkarna hafva redan i förväg flytt undau, sedan de
utplundrat rnmmet. Två, som ej hunnit bort, hade i ett
hörn satt sig den ene framför den andra och med
spända pistoler, snarare till försvar än till anfall.
Men konungen med sin långa värja i hand rusade dit
och rände den i en enda stöt tvärt igenom dem begge.
En tredje hade gömt sig under sängen, det enda
hus-geråd, som fanns i rummet qvar. Han framdrogs;
men kastade då bort sin sabel och omfattade
konuu-gens fötter och ropade: nåd! nåd! Karl skäukte ho»
nom lifvet mot edligt löfte att för paschan och khanen

’) Link. Ark. Bielkes Remarques.

Fryxells Ber. XXIII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free