Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägns hafva uppmuntrat dem genom att lofva stora
befordringar och att på stället utnämna Tschammer
och Axel Roos till öfverstar. Emellertid fortfor det
brinnande mellanlaket att falla ned och ett stycke
deraf träffade konungens eget hufvud. Man kunde
omöjligeu längre qvarstanna. Karl gick med det
återstående folket in i sin egen sängkammare, der
mel-lantaket ännu icke var angripet. Käre Roos! sade
han och tog denne i handen, lålom oss nu försvara oss
med det lilla manskap, vi hafva qvar, ända tills del
blir slut! — Ja! sade Roos, med Guds hjelp skall
det icke svika hans maj:t, sä länge jag har någon
blodsdroppa qvar. — Jag skall ej glömma er, Roos,
svarade Karl. Derpå slängdes dörren till den
brinuau-de salen; men några af de i sängkammaren inkomna
hade redan elden i kläderna. Turkarna började skjuta
pä enhvar, som visade sig i fönstret. Karl, hvilken
hittills fäktat mest med värjan, blef nu så ifrig, alt
han fattade en karbin och sköt dermed en af de
angripande turkarna till döds. Derpå ställde han sig
sjelf i fönstret som skottmål för de andra. Men Roos
sprang till och ställde sig framför, sägande: del är
bättre, att kulorna träffa mig än ers maj:ts höga
person. Knappt voro dessa ord uttalade, förr äu några
turkar lossade sina gevär och en kula trätrade Roos
midt för pannan, men stannade i mössans tjocka
ull-stoppning. Roos, för ett ögonblick afsvimmad, föll
baklänges i konungens armar. Fienden gjorde ett par
försök alt storma fönstret, men några föllo för
svenskarnas skott ocli de andra drogo sig tillbaka,
afbi-dande eldens framsteg. Ty denne närmade sig nu
också sängkammaren, svenskarnas sista tilltlygt. Både
dörren till salen och mellanlaket började brinna, och
värmen blef olidlig. Man säger till och med, att
ge-värspiporna af densamma och af det täta skjutandet
sa upphettades, att skotten gingo löst af sig sjelfva.
Karl vidhöll dock sitt beslut och sitt tal, nämligen alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
