- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
138

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom full frihet att stanna eller resa, och det
sedna-re, pä h vad väg, honom bäst behagade. Dock till
-kännagafs, att han nu icke mpr kunde för siu hemfärd
räkna pä någon turkisk betäckning; utau ägde att
sjelf anskaffa den säkerhet, han önskade.

I December begärde Karl tillsland alt få skicka
nytt sändebud till Konstantinopel; men turkarna
af-biijde förslaget. Karl lät på samma gång
tillkäona-gifva sin önskan att resa hem och bad fä veta
sultanens tankar derom. Denne svarade, att han redan
gjort åtskilliga förslag i den vägen; men alltid
fåfängt. Nu borde svenska konungen sjelf framlägga
sina ä si g ter, h varefter sultanen ville betänka sig på,
hvad till deras främjande kunde göras. Så slutades
förhållandet mellan Karl och sultanen år 1713.

FREDSUNDERHANDLINGAR 1713.

Under konungens vistande i Turkiet hade uppe i
norden flere vigtiga öfverlägguingar varit å bana, t. ex.
om neutraliteten 1709 och 1710, om stillestånd och
fred 1712, om stettinska förpantningen 1713 sauit
om det sedermera föreslagna allmänna fredsverket i
Braunschweig. Utförligare beskrifningar om dessa
uppträden skola lemnas vid teckningen af tillståndet
hemma i fäderneslandet. I allmänhet må dock nämnas,
att alla dessa försök strandade mot trenne klippor,
trenne konungens öppet tillkänuagifna föresatser; den
första, alt icke för fredens vinnande afstå en enda
tum af Sverges jord; den andra, alt icke återvända
på annat sätt än i spetsen för en här; och den tredje
dermed sammanhängande, att icke erkänna August
som Polens konung.

Denna sista punkt var, tyckte man, den både
mest besynnerliga och för en lycklig ulgång mest hin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free