- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 23. Karl den tolftes regering. H. 3. Karl den tolfte i Turkiet /
141

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Polen betala skäligt skadestånd. Likasä skulle August
hjelpa till att tvinga Danmark lemna tillbaka allt,
hvad det tagit frän Holstein-Gottorp, o. s. v. Man
finner, att fordringarna voro så stora, att Karl icke
ens som segrare kunnat skäligen framställa sådana
anspråk. Han ville dock på intet sätt låta blifva
bekant, att det var han, som föreslagit denna försoning;
ty han ansåg ett dylikt steg stridande mot sin ära.
De fa, som fingo del deraf, förmanades att iakttaga
djupaste tystnad. För alt, utan eget synligt
framträdande, bringa saken i gång, vidtog han följande
at-gerder. FriesendortT, hans sändebud i Berlin, ålades
att till Fleming, gunstlingen hos konung August, skrifva
ett namnlöst bref af innehåll, att Karl fatt veta, drt
August önskade fred, och att Karl ville medgijva en
sädan underhandling. 1 fall Fleming frågade
Frieseu-dorlf. skulle denne förneka författareskapet af nämnde
bref; men låta förstå, att dess innehall likväl torde
vara öfverensstämmande med sanningen. I fall
Fleming- frågade, om Friesendorir sjelf hade något dylikt
uppdrag, skulle denne bestämdt neka. Sa ängsligt
nndvek Karl skenet af alt vara den, som först sökte
freden. Den förtrogne gunstlingen Grothusen och till
en del äfven Fabrice misstänkte dock. att konungen
icke hade riktigt allvar med nämnde fredsförslag, utan
endast framkastade detsamma för att vinna tid samt
stifta misstro mellau sina fieuder.

A ena sidan fordringarnas höjd och å den andra
det djup af vanmagt, Ii vari Sverge sjunkit, allt detta
gjorde, att Angust snart afbröt uuderhandlingeu. Karl
sjelf gjorde likaså, då han beslöt resa hem till Sverge.
Han hoppades nämligen kunna derifrån med nya
krafter göra sin gamla föresats än en gäng gällande.

Stanislaus ville icke sätta sig rakt emot
välgörarens önskningar; men var sjelf helt uttröttad genom
alla sina missöden och sörjde djupt öfver den
blodsutgjutelse och det elände, bvari för hans
konunga-uamus skull hela norden försänktes och fördränktes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:44 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/23/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free